Att slippa vara vän med någon som mej nu. Jag är fan lättad för din skull, för eran skull. Och jag är lättad för min skull åxå. Jag är lättad över att du äntligen berättar hur du egentligen känt/känner. Jag är lättad över att jag inte mer kommer behöva känna mej avundsjuk (ja, My, de finns andra grejer än de du sa som gör mej avundsjuk) på att ni alltid står varann närmre än va ja nånsin kommer komma er. Jag är lättad över att jag inte mer kommer behöva försöka kämpa mej in i eran lilla "grupp". Jag är åxå så jävla lessen över att de skulle behöva bli såhär, men de finns så mycket som talat emot oss. Jag vill inte å tänker inte bråka mer, jag tänker inte säga att jag är sviken, jag tänker inte acceptera att nån lägger över allt på mej heller. Men vi kommer aldrig bli dom vänner vi va, och tja.. Man kanske inte behöver ha nån/nåra bästa vänner heller? Jag får nog ta å klara mej utan iaf.

Och det lät ju verkligen som du sa Linnéa - Varför skulle ja ta upp de här nu när My redan mår dåligt? Jaa, varför? Varför kunde inte ni ha tagit upp de här redan innan vi slutade skolan? För enligt My är de ju SÅ längesen som ni började prata om hur hemskt de är å va vän med mej. Det är mycket man inte förstår.

Jag trodde att jag hade hittat mina bästa vänner på Nytorp, två vänner som betydde precis lika mkt för mej, men på olika sätt. Två vänner som ställde upp i vått och torrt (de har ju iofs andra åxå gjort) och som framförallt - skulle vara för evigt. Men jag hade fel.



De är upp till dej/er om ni vill tjafsa mer och gå å hata mej eller va de är du/ni gör, men jag tänker inte tjafsa nå mer. Och komplicerat? De är väl vad man gör de till. Jag har bara bett er om en sak; Att berätta vad de är jag gjort fel. Och nu har jag ju fått veta de. De va som jag trodde. Därför känns de här som ett avslut. Inte ett bra sådant, och inte ett helt avslut, i alla fall inte från min sida. Men ett avslut på det vi sa va oövervinnerligt.



Jag orkar inte kämpa så hårt för nånting som bara ska flyta på. Jag är lessen, men jag gör inte det jag heller.



From nu blir det till att bara leva i nuet och bara umgås med dom jag trivs att vara med för tillfället. Alla tankar och värderingar jag hade på hur en riktig vän är, ska bort. Jag får vara min egna bästa vän ^^, Och har jag tur, kanske jag kan hitta en bästa vän i hästen jag ska provrida på onsdag *håller tummarna*

Nej, nu är ni bra less på mej redan, jag vet. Men jag måste få skriva av mej allt jag tänker på. Sen är de upp till er om ni vill döma. Jag tänker inte säga att jag inte bryr mej, men jag tänker samtidigt inte ändra min åsikt och mina känslor.

This is me.