Dom senaste 2 veckorna har varit sjukt jobbiga. Mycket på jobbet, inte hunnit äta lunch å knappt orkat röra mig efter jobbet. Ställde mig på vågen igår och insåg att jag hade visst gått ner 4 kg.
Inte för att ja tycker de syns då, men de skadar ju inte!

Dålig uppdatering i helgen, och det beror på två saker; först har jag inte orkat starta datorn haha.. Och sen igår fick jag ont i svanken igen :/ Inte riktigt lika ont som förra gången de hände (då jag trodde de va ägglossningen som spöka), men ändå - riktigt pissigt ONT! Och även om det är bättre idag så är de fortfarande inte bra. Kan inte böja mig ner, de är en pina å sätta sig på toan å resa sig ur soffan osv.

Jag börjar faktiskt att må riktigt bra nu!
En otroligt skön känsla, tror nästan att jag glömde bort där ett tag hur de känns att må riktigt bra.
(Missförstå mig inte, jag är ju lycklig me Andreas och sådär, de har bara varit så virrigt me allt att jag glömt bort min egen självkänsla och vad jag mår bra av att lägga energi på.)

• Jag har riktigt bra vänner som jag verkligen tycker om och trivs med, och jag längtar tills den här veckan är över så jag hinner börja umgås mer dom! De har varit så mycket som händer hela tiden att jag seriöst verkligen inte haft tid.

• Kuratorn som jag går till ca 1 gång i veckan hjälper mig att förstå mina föräldrar lite bättre. Och jag uppskattar mina föräldrar, båda har väldigt bra sidor som jag kanske inte alltid ser utan bara ser det mindre bra. Men jag älskar dom, de gör jag ♥

• Jag har en fästman som är helt otrolig! Han ger mig det utrymme jag behöver för att få utlopp för mina känslor och tankar, och han lyssnar och försöker förstå när de är nått jag har på hjärtat. Han är omtänksam, snäll, snygg och även om varken han eller jag riktigt har ork till att va särskilt sociala med varann just nu me tanke på allt som är på gång, så får han mig alltid att känna mig trygg med honom ♥

Det är 3 ganska bra grunder å ha att stå på. Livet kan inte va perfekt, man kan inte alltid få som man vill. Det är inte förns man kan acceptera och gilla läget som man verkligen kan va lycklig å trivas med sig själv. Jag vet precis vad de är jag ska göra och tänka på, de gäller bara att klura ut hur jag ska få de gjort.

Nu får de väl vara nog me den här förkylningen tycker ja! Har varit småhängig i flera veckor å nu när den brytit ut så trodde jag ju att den skulle gå över.. Men icke.
Bihåleinflammation tidigare i veckan, eller åtminstone nått som liknade de eftersom de gick över rätt på bara några dagar. Nu nyser jag istället så jag tror att hjärnan ska hoppa ur. Woohoo.

Imorn blir de till att gå upp me tuppen, ska iväg till Sandviken å jobba, börjar halv 6. Mamma hämtar mig kvart i 5.
Blir nog rätt tungt, men ska bara jobba ca 5 timmar så jag får vila en stund på dan också.


Baby e ute ikväll me Basse o co, så jag & Muffe e ensamna här hemma. Rätt skönt ibland faktiskt å få vara själv en kväll. Jag tycker de e pisstråkigt på dagarna, men just kvällarna kan va skönt å få lite egen tid på. Framför allt när man mår som en kratta ;)

En tanke slog mig idag:

Jag är så fruktansvärt less på det här nu!
Jag är sjuk - IGEN!

Hela dagen igår mådde jag riktigt jävla illa, och ju längre jag jobbade desto ondare fick jag i huvudet & kroppen. Feber alltså. Kom hem och stupade i soffan där jag spenderade hela em/kvällen. Flyttade mig över till sängen vid halv elva, somnade på en gång.

Min arbetsgivare blir såklart less. Jag också! Jag vill inte vara sjuk! Allt det här blev ju såå mycket värre sen jag kom till Sjukhuset :/

Jag vill också må bra, ha ork till att göra saker efter jobbet och på helgerna! Jag vill också kunna känna att jag lever ett liv, inte bara släpar mig till jobbet och sen hem för att dö av i soffan!
Känns som att mitt liv bara står på "Hold" just nu.

Haha, ja de kan man fundera på. Jag är en trött människa ;)

Inget jobb hittills den här veckan. Är väl lugnt på sjukhuset kanske. Klart man blir lite stressad av de, samtidigt som att dom här extra dagarnas ledighet gör så mycket för min kropp & själ!

---

Annars då? Väntar på att läkarn som jag träffade i torsdags ska skicka hem remisserna till hud, psykosociala teamet, och sjukgymnastiken. Mycket på G nu, säkert också därför som de känns som att de går lite lättare med allting. Jag vet att jag kommer att få hjälp snart!

---

Idag har jag blivit arg, lessen, gråtit - och allt "bara" för att sjukvården & staten i det här landet är så in i h*lvete inkompetenta och för att systemet är så fruktansvärt dåligt.

En dag, när jag orkar, ska jag sätta mig å skriva ner hela historien här. Dels för att jag vill ha det nedskrivet, och dels för att ni som läser ska få en inblick i det som annars känns för tungt för att förklara.

En vecka sen förra blodprovet, och idag va de dags för att bli stucken igen. Men de e fine för mig, bara dom hittar nån orsak till att ja mår som jag gör.
Läkarn jag har nu verkar i alla fall bra, hon sa att om det här blodprovet inte visar nånting på mögel så ska jag få en remiss till sjukhuset för pricktest eller så blir jag skickad till hud. Hon verkar i alla fall förstå att man vill ha ett svar innan man behandlar massa. Smart läkare! ;)


Så ikväll blir det fredagsmys me älsko ♥ Ska åka iväg snart å storhandla, sen lär vi nog städa upp lite här hemma innan vi myser ner oss i soffan. I love it!

Nu va jag farligt nära kanten där igen. Orkar och vill verkligen inte bli sådär deppig som ja va förrut, därför behövde jag en ordentlig paus från allting. Så sorry allihopa för att jag inte ringt er och inte hängt me på saker. Jag har fortfarande inte den orken jag vill ha, så jag kanske inte kommer höra av mig än heller, men ni får helt enkelt ha förståelse för de.

Jag är lagom trött på att alltid sitta å tänka på hur andra har de, och undra och bry mig om andra, när de egentligen inte är många som frågar mig hur jag egentligen mår.
Jag är hellre ego och mår bra, än omtänksam och mår skit. Att bli bortglömd e aldrig roligt, å just nu känns de lite som att ja hamnat i nån dimma som gör mig osynlig. Och lite mitt eget fel är de att jag hamnat där, just pga att jag inte haft nån ork till att göra saker.


Allt det här började när jag började jobba på sjukhuset, så jag skulle tro att de har nånting me de att göra. Just framför allt lokalerna då. För även om jag varit trött tidigare så har jag aldrig varit såhär trött, att jag bara sover bort dagarna och inte orkar ett skit.


Jag kämpar me att orka jobba, försöker hålla mig frisk, försöker hitta kraft till att göra annat än å sova efter jobbet. Så de blir lite mkt ibland, och ibland måste man bryta ihop för att orka ta sig upp igen.


Just nu är jag hemma pga grym huvudvärk och andra problem. Ska ringa HC imorn å prata lite me dom, får se om jag får en läkartid eller hur de blir. Jag e trött på att må såhär.

Har varit en riktigt tung dag på jobbet idag.
När jag äntligen börjar märka nån skillnad me förkylningen (åt de bättre hållet då!) så blev jag extremt trött å fick värk i kroppen istället :( Jävla skit-kropp. Nån som vill byta?

Idag trotsade jag i alla fall mitt nyuppbyggda hat för vågar, och vägde mig hela 3 ggr! :P Okey, de va ju för å kolla om den första stämde, då den sa att jag gått ner 2,5 kg! Wohoo, äntligen händer de nått!

Sen jag låg hemma med gipset och fram till nu har jag gått upp nästan 10 kg. Och det ökar bara hela tiden. Förjävligt.

Men varje gång jag tänker ta tag i det och börja motionera på riktigt eller så, då händer nånting. Antingen är det alldeles för varmt, eller så får jag ont i kroppen, eller så blir jag sjuk.


Min kropp kanske inte vill gå ner i vikt helt enkelt?
Isf säger jag bara fuck you kroppen - kilona ska väck!

Åh nej, förkylningen kom som ett paket på posten igårkväll. Vaknade inatt av att jag knappt kunde andas eller svälja så jag fick gå upp å göra iordning en kopp te (klockan 4 lixom :P) och sen lägga mig i soffan istället. Kan inte vistas i samma rum som fläkten, de drar för mycket.

Mår inte kanon nu direkt, men ja hoppas de går över fort! Vet inte om jag vågar va hemma från jobbet heller, men ja tänkte alvedonen skulle gå ur kroppen så jag kan känna efter å inte överanstränga mig. Blir det för illa så lär jag va hemma, så e de bara :/

Har satt igång med proteindrycken Herbalife igen, mycket för att jag blev så himla mycket piggare förra gången!
Jag kan inte ens beskriva hur det känns att gå som i en dvala året runt, aldrig ha mer ork & energi än för att i princip klara av jobbet (och inte ens det vissa gånger). Det här funkar toppen för mig! Massa extra B12-vitaminer, och min annars uppblåsta mage lägger sig rätt fort :)


Däremot så är jag fortfarande trött just nu på nå konstigt vis. Inte så att jag känner av det när jag är igång, då är jag jättepigg. Men så fort jag lägger omkull mig i soffan så slocknar jag på 2 sek :P Och jag ljuger inte när jag säger att jag skulle kunna sova bort hela dagarna haha.

Ingen urinvägsinfektion, men fortfarande ont i ländryggen. Hmm..
Skönt i alla fall att slippa äta pencillin!

Nu blir det till att ringa sjukgymnasten istället då. Tröök, har inga bra erfarenheter från dom.


Ska lägga mig i soffan en stund nu och vila ryggen. Hörs senare! :)

Idag hade jag äntligen min tid bokad hos kiropraktorn/osteopaten* Björn Sundelin på Brynäs.
Han kan verkligen sina saker den där Björn!

Jag va tydligen låst lite här och var i ryggen, vilket jag redan kände på mig efter att ha gått på kryckor i nästan 2 månader, och haft rejält ont under tiden och efteråt.
Mitt högerben var ungefär 1 cm kortare än vänsterbenet pga att jag va så sne, vilket inte är tok-bra för kroppen.

Ja, så nu är jag tillrättalagd, och har fått order om att ta det lite lugnt några dagar framöver. Jobba måste jag göra ändå, men inte något mer ansträngande. Sen ska jag tillbaka till honom någon gång i Juli för att fixa & trixa lite mer.


650 kr gick besöket på, men det är värt varenda krona! Och jag går helst inte till någon annan än Björn då jag vet att man får valuta för pengarna.

(*  Osteopatins filosofi går ut på tre huvudpunkter:

• Kroppen är en enhet och en helhet
• Kroppen har en självläkande förmåga
• Kroppens struktur och funktion är sammanlänkade

En del lägger till, som fjärde punkt, att adekvat behandling grundar sig på en förståelse och tillämpning av dessa huvudpunkter. Källa: Wikipedia)

När jag får som mest ont i kroppen, och iofs även annars, så hjälper närhet och beröring obeskrivligt mycket. Jag vet inte hur jag ska förklara känslan, men de är som att kroppen slappnar av när handen dras över tex ryggen, armarna eller benen.

Jag tjatar jämt på Andreas om kramar, närhet, beröring - inte bara för att ja älskar att vara nära men också för att de hjälper mot min smärta. Ibland hjälper själva beröringen mer än en massage.

Jag förstår och accepterar att de är svårt å förstå hur ont de gör, och hur hjälplös man känner sig när man vet att man kommer få leva såhär i kanske resten av sitt liv (och tro mig, hade jag kunnat få bort de här så hade jag! Jag tycker inte om att vara sjuk, att ha ont. De gör väl ingen utom möjligen hypokondrikerna?). Känner mig även ofta som en börda, att jag hämmar A när han vill hitta på saker, och även om han säger att de inte gör honom nått att bara va hemma, så känns de ändå som att han ibland önskar att vi gjorde mer saker. Och de går ju tyvärr inte å välja när jag ska ha jätteont och när jag inte ska ha de. Jag kan inte styra över de.


A kanske inte är den mest kramiga typen (även om han har blivit mycket, mycket mer nära sen vi började träffas) och när jag inte e på topp så gör det mig lessen. Därav det här inlägget. Jag behöver få skriva av mig, för nångång kommer han tröttna på mina tårar och min nedstämdhet. Det hjälper mycket att få ur sig saker här.