Ja , tyvärr måste jag berätta något tråkigt ..
I måndags dog Thomas morfar . Vi slängde oss i bilen och åkte upp dit så fort vi bara kunde . Kom fram till sjukhuset , träffade hans moster och kusin å sedan gick vi upp till avdelningen där han låg . Vi pratade med en läkare som berättade vad som hade hänt ( vilket dom inte riktigt vet ) och sedan fick vi gå in till honom . Det kändes verkligen som att han satt där i fönstret och tänkte att ; "Gud va skönt , nu är jag äntligen av med den där kroppen som hindrat mej från att göra vad jag vill ! ". Han såg så lugn ut . Så fridfull . Hans kropp var full av blåmärken , men han såg så glad ut över att det var över . För hans skull va de här de bästa som kunde hända , de känns dumt å säga så , men annars hade han kvävts till döds så småningom . Han hade lungefycem eller hur de stavas . De va jättejobbigt att han gick bort , framför allt för hans släktingar , och det va så himla jobbigt att se dom så ledsna ! Jag tycker att ni har varit starka allihopa .