Alltid vi
En bakisdag i vintras .
Fritz kom som vanligt och skulle gosa när jag låg vid datorn . Hur många ggr har inte den katten gått mej på nerverna ? Minst en gång per dag . Men hur mycket har han inte också hjälpt mej ? När jag varit lessen har han kommit å pipit på mej , att jag ska klappa honom , påmint mej om att jag inte behöver nån annan . Och faktiskt , så hade jag aldrig klarat mej utan missarna . Framför allt inte utan Fritz . Jag hade aldrig pallat å komma hem till en tom lägenhet . Aldrig klarat av å sova ensam . Jag älskar deras små ljud som dom gör när dom hoppar upp i sängen å lixom frågar om jag e vaken , kurrar och "stångar" mej i ansiktet . Det gör så mycket att bara ha dom nära .
Forever and always .
Kommentarer
Trackback
