Bloggvila ?

Njae , har bara inte haft tid eller ork riktigt för att uppdatera :)
Har egentligen inte så mycket att göra om dagarna , eftersom jag är arbetslös sedan en vecka tillbaka . Men av någon anledning så har jag och Björn mest sovit bort hela dagarna , vaknat sjukt sent varje dag och är fortfarande trött på kvällen . Vet inte riktigt vad de är som händer .

Letar jobb för fullt . Har sagt upp boendet här på Svenska Föreningen så innan den sista ska jag vara härifrån . Sagt upp oss från Student Consulting idag också , så nu är det bara för oss att sticka vart vi vill . Jag har haft mina funderingar på att sticka hem , men jag vill inte åka ifrån Björn . Vi ska i alla fall försöka att ta oss till Bergen och jobba där . Billigare att bo och dessutom rätt bra betalda jobb . Hoppas på att vi ska kunna flytta tillsammans me en kille från våran våning som kommer bege sej till Bergen i helgen . Väntar bara på vad hans chef har att säga om det :)

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här året so far . Bara skit har hänt ( förutom att jag träffat min stora kärlek då ^^ ) . Först blev mormor sjuk och somnade in , och häromdan fick jag ett sms från mamma att Ove's pappa Alf också somnat . Jättetråkigt ! Så nu hoppas jag att de här året bara kommer bjuda på bra grejer hädanefter .

Bloggandet kommer förhoppningsvis komma igång mer när vi fått boende med internet . Just nu är det jobbigt med boende överhuvudtaget då jag fått reda på att min kära sambo tydligen inte tycker så bra om mej som hon tidigare sagt . Aldrig roligt att få höra och se på annat håll att folk snackar skit om en . Meen , jag orkar inte tjafsa om det . De som är jobbigt att jag & Björn aldrig får va me varann ensamna , och de känns även som att de finns folk som har nått emot att vi är med varann . It sucks . Så jag vill bara flytta , så fort som möjligt !
image435

Bjussar på ett litet gulligt meddelande jag fick av Björn för några veckor sen ^^
I'm inlove ! ? Det är egentligen bara de vi har tillsammans som får mej att orka kämpa vidare med de här . De spelar ingen roll hur sur , grinig eller less jag blir - han står kvar vid min sida hela tiden och vägrar gå förns jag kläckt ur mej vad som är fel . Och när han är övertygad om att allt kommer lösa sej till det bästa ,
hur ska jag då kunna tro annat ?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback