Varje gång jag bestämmer mig för att jag inte ska ringa nå mer, nu får de va nog, så händer de nått som gör att jag blir tvungen att ringa.

Imorse väcktes jag av att någon ringde med dolt nummer på mobilen. Vem va de inte då om inte sjuka j*vla Mattias från helvetesSvenska Föreningen. Han påstod att jag inte hade betalat min hyra i April. Bullshit!
Såklart blev jag ju nervös ändå, men jag har kollat upp på Nordeas internetbank nu och jag betalade hyran den 29/4-2008. Så ta dig i röven Mattias!!!

Dessutom skulle han skicka kopia på hur mycket det skulle kosta att laga fönstret, som vi för övrigt aldrig hade sönder utan det hoppade ur av sig själv när man öppnade de. Jovisst. Oläslig kopia då kan jag säga, för man ser inte en siffra av vad det står. I D I O T !

Så innan det här hade löst sig va jag ju tvungen att ringa B igen då.. I ren panik slängde jag ur mig allt och frågade om han kommer ihåg, vilket han inte gjorde. Jahapp, där va de kört att jag aldrig mer skulle ringa honom. Och han har inte adressen hit så han lär ta den senare. Får väl sluta ringa fr.o.m ikväll då. För nu orkar jag inte va så obetydelsefull längre.

Nu måste jag slänga mig in i duschen, sen ta bussen ner på stan och besöka arbetsförmedlingen. Måste även till posten och göra en adressändring så B inte behöver få min post hem längre.
Det absolut sista som binder oss samman längre skulle man kunna säga.