Igår va jag arg/deppig/sur/trött. Mitt gamla jag skulle ha suttit inne och surat, ev gått å lagt sig i soffan å somnat.
Vet ni vad mitt nya jag gjorde? Jag ska berätta: Hon ringde Linnéa och föreslog att dom 2 söta brunetterna skulle ta en promenad tillsammans ut till Frida's stall när Linnéa skulle rida sin pålle. Jovisst, ni hörde rätt. 25 minuter tog det att gå tid i rask takt.

Och ni som brukar umgås me mig vet att jag alltid råkar ut för en massa psykon, som jag tidigare nämnt.
Å tro på fan att vi inte ens kan gå till stallet utan att det kommer nån mupp å ska bete sig som en tvångströjemänniska. Två hus ifrån mig sprang de helt plötsligt ut en unge i 7-års åldern (?), med en lång, tjock pinne och börjar skrika "Håll käften säger jag, ungjävlar!!" varpå jag och Linnéa börjar asgarva. Det tyckte den lilla sadisten va roligt så han började jaga oss å hytta me pinnen, fortfarande skrikandes "Håll käften sa jag!!".

Lite sorgligt va de ju också, vad har han för familj om han känner att han måste jaga främlingar me pinnar? Men de va omöjligt å inte skratta.