Här kommer den utlovade brandstationsincidenten:


Detta hände då för 2 veckor sedan, i Gävle, utanför krogen Heartbreak.
Jag & Hannah står och pratar om sånt man pratar om efter krogen (?). En kille kommer fram och frågar om vi vill följa me på efterfest.
Jag: Självklart! (Glad som vanligt över att de är fler än jag som inte vill gå å lägga sig.)
Han: Vi drar till brandstation. Jag jobbar där.
Jag: Ännu bättre!
Hannah: Näe, efterfester är bara till för att man ska få knulla, jag går hem.
Jag: Så fan heller att vi ska knulla (vänder mig till killen). Jag vill bara åka brandstång, får jag de?
Han: Självklart.
Jag: Bra. Det är ditt fel Hannah om jag är mördad imorn.
Han: Varför skulle jag mörda dig?
Jag svarar inte.

Ranglar då iväg mot brandstationen. På vägen dit börjar jag tveka när han började undvika mina frågor. Han övertygar mig om att han inte tänker mörda mig och att det alltid är efterfest på brandstationen, alla andra är redan där. Jag vill ju inte gå miste om en fest me snygga brandmän (han som tog mig dit hörde inte till den kategorin dock), så jag följer efter honom.
Vi kommer in tackvare hans passerkort. Bra, då jobbar han ju i alla fall här, tänkte jag.
In för en dörr, sen öppnar han en annan och börjar gå ner för en trapp som leder ner till källaren. Jag tvärnitar och växer fast i golvet uppe vid dörren.
Jag: Aldrig i livet att jag går ner i en källare med en främmande människa! Är du dum i huvet?!
Han: Men baren ligger ju här nere...
Jag: Det skiter jag i!
Han: Men dom andra kommer snart..
Jag: Du sa att dom redan va här.
Han (börjar slingra sig): Men dom skickade sms och skrev att dom kommer snart..
Jag: N e j. Jag går INTE ner i en källare med dig.
Han: Nehe.. Då får vi väl gå upp till baren då.
Jag: Och hur många barer har ni här på brandstationen? Jag trodde ni skulle släcka bränder, inte supa.
Han: De finns två. Men vi måste smyga upp för alla ligger och sover.

Jag följer tvekande efter honom upp i trappan som leder till övervåningen. Stannar i trappen igen, säger att jag inte vill.
Jag: Jag vill åka hem.
Han viskar: Men snälla, kom nu.
Jag: Nej, de här känns inte bra. Vi får inte vara här, eller hur?
Han: Jo de får vi.

Han sätter sig i trappen när han märker att jag inte vill. Försöker dra ner mig till sig, och stoppar i en hård äcklig tunga i min mun. Mumlar något om att "kom igen nu, du är så skönt. Se de som en utmaning". Där gick gränsen för mig och jag blev så jävla arg. Precis då rasslar det till i ett rum brevid och genom glasdörren såg jag att det kom nån.

Han: Shit, spring upp för trappen och göm dig!

Jag gör som han säger, livrädd. Någon ropar "Hallå" och killen som dragit med mig går ner och hittar på en otroligt lam ursäkt om varför han är där. Typ något i stil med att han blivit jagad av några killar som va ute efter att slåss och att han inte hade någonstans att sova. Dom försvinner i några minuter och jag står kvar och ser framför mig hur han kommer på att jag är där, ringer polisen, polisen kommer å hämtar mig och sätter mig i häktet, anklagad för olaga intrång eller nått liknande.
Men inget händer. Det är knäpptyst. Full och rädd tar jag upp mobilen å drar iväg ett sms till Emelie: "Jag är fast på brandstation!"
Tillslut kommer killen tillbaka och jag väser att jag vill ut!
Han (lite skamset): Ja, nu går vi.

Han öppnar dörren och släpper ut mig, säger åt mig å skynda mig runt hörnet. När vi väl kommit ut från grindarna blir jag tokig. Skriker att "hur kan du va så dum i huvet å ta dit mig när vi inte får vara där!?" osv osv. Han verkar inte inse hur arg jag va, för han följer efter mig och tror han ska få följa me mig hem! VA ?!  I d i o t .
Jag försöker ta reda på vart han egentligen bor, men han ger mig olika svar varje gång. Jag ringer taxi och när bilen kommer så väser jag till killen;
Vart är de du bor egentligen?
Han: Skutskär.. (Några mil utanför Gävle).
Jag: Då kan du fan ta taxi hem.
Han (försöker se söt ut, men misslyckas totalt och ser ut som ett vilset litet missfoster): Men kan ja inte få dela taxi me dig hem, jag betalar! Så kan vi prata lite så åker jag hem därifrån sen..
Jag: Är du helt jävla störd? Trodde du de själv eller?!

Så hoppar jag in i taxin och säger åt chauffören att köra därifrån, fort som fan. Den snälla och söta taxichauffören gör som jag säger. Jag vräker skrattande ur mig hela historien, nu när chocken lagt sig lite. Han skrattar. Vi börjar prata om allt möjligt, och jag överväger om jag ska bjuda in honom till mig, men då säger han att han slutar kl 4 och ska hem till sina barn. Så jag går hem och lägger mig. Utan brandman och utan chaufför. Men lycklig över att fortfarande vara vid liv.

Ps. Den här historien är helt sann!