Jag har blivit vuxen. Eller knäpp - vad man nu vill kalla det.
Satt uppe å pilla me designen till kl 4 imorse. Vaknade innan alarmet ringde vid 12 (!) och klev upp för att börja städa.

För det första:
Jag vaknar aldrig innan alarmet ringer. Snarare så är jag sån som måste snooza en halvtimme innan jag ens kommer upp ur sängen.

För det andra:
Jag hatar att städa, diska, stryka kläder osv. Allt som har med ordning å reda att göra är pisstråkigt. Att jag tar tag i det direkt när jag kliver upp på morronen är värt ett kors i taket.

För det 3:e:
Anledningen till att jag städade idag va (förrutom för att de behövdes) att "det blir skönt å komma hem igen till en nystädad lägenhet. Tidigare har jag resonerat "ja kommer ändå inte va hemma i helgen så jag slipper se röran".


Så idag har jag alltså

• Diskat undan.
• Städat köket (torkat köksluckorna, spisen osv).
• Plockat upp all ren tvätt som låg i en Ikeakasse på golvet.
• Sorterat kläderna i garderoben (vilket inte va så längesen jag gjorde, men de kändes inte helt bra).
• Sorterat alla gamla räkningar och rensat ut.
• Dammsugit & torkat golven.

Det slog mig att jag förmodligen städat fler gånger här än jag nånsin gjorde under tiden jag bodde i min lilla etta på Brynäs. Hänvisar till ett tidigare inlägg. Jag kan ju inte förneka att det känns bra. För mig räcker de här för att få mig å må bra över mig själv. Har man aldrig varit riktigt deprimerad så förstår man inte hur folk inte orkar me sånna vardagliga saker som att städa o.dyl.