Inte så länge sen, men ändå så långt borta

Från den första tiden i Norge. Jag tittar på bilder, saknar, blir förundrad över hur jag kunde tycka att jag va så sjukt fet, och jag blir glad. För jag har hunnit med mer än jag tror. Jag har haft roligare än jag kan minnas. Och jag har träffat människor som föralltid kommer ha en plats i mitt hjärta.

Ibland jag kan inte låta bli att älska mig själv ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback