Egentligen hade jag inte tänkt å fortsätta på den här bloggen, i så fall skaffat en ny och börjat om på ny kula. Det skulle va så skönt å inte ha sitt "bagage" kvar, utan bara få friheten att börja om med mig själv, vem jag är och vad jag vill. Men sen ångrade jag mig. Mitt förflutna gör att jag bara kan ändras. Jag mår dåligt när jag går tillbaka å tittar på både kärleksfulla inlägg och jobbiga inlägg med många otäcka känslor. Det knyter sig i magen.
Men jag behöver ju faktiskt inte göra det. Jag måste lära mig att låta bli att göra så, för min egen skull.

Mycket har hänt sen sist jag skrev, både på gott och på ont. Men nu kommer jag få hjälp. Hjälp att gå vidare, att hitta mig själv och att acceptera den jag är, oavsett vad andra tycker och tänker om mig. Jag förstår inte att vi sätter sånna krav på varandra, vi måste ju få formas till den vi är? Jag försöker inte tvinga nån till att umgås med mig, men jag söker väldigt mycket bekräftelse, hos alla jag har en relation till - familj, vänner, pojkvän, arbetskollegor. Det är så psykiskt påfrestande.

Jag inser att jag måste göra nånting åt det här NU, medans jag kan. Jag tror att ju äldre man blir desto svårare är det. Och alltför ofta tar jag åt mig andras problem för att slippa tänka på mina egna. Tex så blir jag alltid tillsammans med killar som behöver mig, som behöver någon annans hjälp. Det måste få ett stopp någonstans.

Fler inlägg om det här kommer, och nu är det så att jag har vänner som tycker att livet leker & så ska alla känna (jättebra att ni känner så, men alla gör inte det) och de är fritt fram att sluta läsa denna blogg om man går å irriterar sig på att jag ibland inte orkar hålla humöret uppe. För det här är min blogg och den funkar ofta som en del i terapin. Så peppande kommentarer är kanon, men det måste också finnas någon förståelse för att alla inte har samma styrka, samma ork, samma känslor & humör.
Det betyder inte att det bara ska vara negativa inlägg, snarare att målet är att det blir fler positiva, jag är bara inte riktigt där ännu.



Med de sagt så kan jag nu säga godnatt å krypa ner i min nybäddade soffa :) Sängen är inte längre min garderob, men de är fortfarande mer bekvämt att sova i soffan. Där ser man tvn bättre, man kan avlasta grejer på bordet, och den är inte lika mjuk som sängen ;)