Nu va jag farligt nära kanten där igen. Orkar och vill verkligen inte bli sådär deppig som ja va förrut, därför behövde jag en ordentlig paus från allting. Så sorry allihopa för att jag inte ringt er och inte hängt me på saker. Jag har fortfarande inte den orken jag vill ha, så jag kanske inte kommer höra av mig än heller, men ni får helt enkelt ha förståelse för de.

Jag är lagom trött på att alltid sitta å tänka på hur andra har de, och undra och bry mig om andra, när de egentligen inte är många som frågar mig hur jag egentligen mår.
Jag är hellre ego och mår bra, än omtänksam och mår skit. Att bli bortglömd e aldrig roligt, å just nu känns de lite som att ja hamnat i nån dimma som gör mig osynlig. Och lite mitt eget fel är de att jag hamnat där, just pga att jag inte haft nån ork till att göra saker.


Allt det här började när jag började jobba på sjukhuset, så jag skulle tro att de har nånting me de att göra. Just framför allt lokalerna då. För även om jag varit trött tidigare så har jag aldrig varit såhär trött, att jag bara sover bort dagarna och inte orkar ett skit.


Jag kämpar me att orka jobba, försöker hålla mig frisk, försöker hitta kraft till att göra annat än å sova efter jobbet. Så de blir lite mkt ibland, och ibland måste man bryta ihop för att orka ta sig upp igen.


Just nu är jag hemma pga grym huvudvärk och andra problem. Ska ringa HC imorn å prata lite me dom, får se om jag får en läkartid eller hur de blir. Jag e trött på att må såhär.