Ja, då kan jag bocka av "brutit ett ben" på listan att-göra-innan-jag-dör.

Istället för att åka iväg på barnkalas för Andreas brorsson Atle, efter ridturen tidigare idag - så blev det en tur till akuten istället. Jag kände mig så hopplöst klantig, körd, fånig som grät, arg, men försökte hålla humöret uppe.

Efter två besök till röntgen (dom va väldans noga!) så fick jag svaret att de va ett benbrott i fotleden. Wohoo. Det va en ovanlig men snäll fraktur, den satt så bra att dom inte behövde skära i mig. Så jag fick gips och kryckor.

Det va en jävla pers å ta sig upp för trappan till baby kan jag tala om. Uha. Drar mig redan för nästa gång jag måste göra de..
Har spytt som en tok av morfinet, och försökt å duscha håret (som va fullt av spån eftersom jag ramlade rätt ner i alla spånrester i stallet :P) på smidigaste sätt, vilket inte va ett dugg smidigt.

Men nu blir det nog soffläge ett par dagar framöver. Jag har ju världens ängel som tar hand om mig och vår dörr e absolut öppen för besök om de e nån som vill komma förbi nånting :)


ETT STORT TACK till ALLA som hjälpt till idag! Alla på akuten å röntgen var proffsiga, trevliga och framförallt så svarade dom på alla mina frågor så gott dom kunde.
Och tack till mamma, Ove och baby som alltid finns för mig å ställer upp så gott dom kan! ♥ Ni anar inte hur mkt det betyder för mig!
Tack även till Frida m. familj för att ni är så otroligt gulliga och hjälpsamma! Jag hade inte kunnat bryta benet på en bättre gård ;) hehe..