Min bror sa till mig idag att man får försöka se motgångar som utmaningar, men jag är trött på de nu. Jag vill må bra, få några månader som bara rullar på utan några hinder och kunna slappna av ett tag. Det vill jag ha. Inget annat.

Jobbet blir uppskjutet pga lite olika saker som ja inte tänker gå in på. Å jag håller på å bli knäpp här hemma! Ni får jättegärna höra av er om ni vill hitta på nått mina vänner, eller ännu hellre - bara komma förbi! Jag saknar när man bara va ute å åkte å stannade till hemma hos nån för att kolla om dom va hemma eller att nån sötnos bara kunde stå å plinga på dörren utan förvarning. Alla e så upptagna nu förtiden att man alltid måste boka in en tid för att hinna träffas :/ tråkigt.

Aja, ja e i alla fall glad att ja har min underbara sambo och min söta bror. Dom står ut me mina humörsvängningar å tycker om mig ändå. Och jag tycker om er! Utan er två skulle jag bli galen <3