Ibland får jag höra kommentarer som ;
"jag önskar jag va mer som dej"
eller
"du har de så himla bra , ingenting å gnälla över"

Ni som någongång sagt så borde tänka om . Visst är de väl lite smickrande om någon säger att dom vill vara mer som en för att man är så stark och vågar säga & stå för det man tycker . Men det är ingen dans på rosor . Det är inge roligt när vännerna börjar bli på nått sätt rädd för en , för sanningen är ju alltid svår att ta . De tycker ju jag med . Och ibland kan de jag säger komma ut väldigt fel och låta elakt , men jag försöker å alltid be om ursäkt om de händer . De är inge kul när ens familj har gjort en så arg över orättvisan , istället för å bara försöka smälta de å ta de för vad de är . Inse att jag inte kan ändra hela världen . För även om det behövs folk som mej , så är det inte lätt att vara den som alltid får bära upp andras åsikter och mina egna . Och är jag tyst så ekar de i mitt huvud att ; "om inte jag säger nånting nu , vem ska då säga nått ?"

Och såhär får man ju faktiskt inte säga egentligen *sarkastisk* , men - jag får faktiskt tycka synd om mej själv .
Jag kämpar och kämpar med att få till de , och jag vill kunna klara mej själv utan att behöva fråga andra om hjälp , men jag har inte haft den lättaste uppväxten ( utan att gå in på detaljer ) , jag blev mobbad som liten , har alltid varit  "den annorlunda" . Min släkt är helt splittrad och har fram tills för nått år sen , vägrat å ens vara i samma rum . Det är onekligen alldeles för mycket alkoholrelaterade problem i min släkt och jag fick växa upp alldeles för tidigt .
Min 3e bil kraschades för 2 veckor sedan , av en kärring som inte borde få ha körkort om hon inte tänker kolla på vägen när hon kör . Jag har ägt den bilen i en månad . Och nu ska den skrotas . Jag har tagit lån för att ha råd att köpa Gurra , som bilen heter , och jag kommer förmodligen att få ut mindre pengar nu än va jag köpte den för .
Samma dag som bilen blev påkörd fick jag veta att min lilla älskling har förstorad prostata och dessutom utslitna höfter . Ingen vet hur länge han kommer kunna leva . Har vi tur så blir han inge sämre på ett tag , och då kan han leva några år till .
Jag hatar mitt jobb av hela min kropp och själ . Försöker hela tiden att ställa upp på dom , men man får bara skit för de i alla fall . Blev senast idag utskälld av en kärringjävel . Städa själv då för fan om du inte är nöjd ! De är stressigt , tungt , tråkigt och dåligt betalt .
Jag letar jobb hela tiden , men tyvärr så e de ju så nu att man nästan bara får jobb via kontakter .
Stallet där Trollen står är min mardröm . Dom som äger stallet har bestämt sej för att inte gilla mej av någon anledning . Vilket innebär att dom är på mej om precis allt jag gör . Och blir det inte bättre så kan jag inte fortsätta rida Trollen , för jag orkar inte ta mer skit när jag inte gjort mej förtjänt av de . Jag vill så gärna hjälpa Jannie , men jag kommer gå under om jag ska må dåligt både på jobbet och i stallet . Jag slutar tro på mej själv när jag hela tiden blir nertryckt . Vet inte längre vad som är rätt eller fel .


Men ändå ger jag inte upp . Just nu är jag inne i en riktig depp-period . Jag orkar varken diska , laga mat eller städa . Det enda jag gör när jag kommer hem är å sätta mej i soffan , somna ofrivilligt , och sitta vid datorn när jag vaknar , för att sedan gå å lägga mej å sova igen . Ändå är jag trött när klockan ringer 5.15 .
Jag har inte råd me nånting och jag vill börja träna igen ! Längtar tills nästa vecka då F&S börjar med alla sina pass efter sommaruppehållet . Jag längtar tills jag får flytta och jag längtar tills jag får veta hur mkt pengar jag får för bilen så jag kan börja leta en ny .