De är tydligt att jag har skaffat mej ovänner i helgen, och att det även är andra än jag som måste bli drabbade för de. Jag ber så hemskt mkt om ursäkt, de va inte meningen att dom skulle bli sur på dej. Så nu tar jag tillbaka allt jag sagt, skyll på mej å säg att de är jag som ljuger. Förlåt honom bara. Jag förlorar inget på de, vi har tydligen ändå inte varit särskilt bra vänner. Men han förlorar mkt på de.
Så sluta va arg på han nu.

Jag blir inte klok på alla dessa lögner och hur folk kan stå ut me sej själva när dom behandlar andra människor på de här sättet?! Har ni inget samvete?! Nee fan, de är helt sjukt.

Jag skäms. Jag skäms över att jag inte sett de här tidigare. Jag skäms över att ni killar inte ser. Jag skäms över att jag alltid försökt ställa upp som kompis men att de tydligen inte räckt till.
 Och egentligen är den enda som ska skämmas - du.


Jag mår fan illa av å se hur du behandlar människor runt omkring dej och hur du klarar av å leva i den lögn du lever i.

Herregud.