Det är så det känns nu. Längesen jag va såhär riktigt deppig. Och ändå försöker jag å hitta nånting positivt i allt. Men det går bara inte.

Har väl lite småpanik över vart jag ska ta vägen efter jag flyttat ur min lägenhet, känner mej mer ensam än nånsin - fast jag sagt att jag vill va singel i resten av mitt liv, jag har ingen ordning på nånting och dessutom har jag inte tillräckligt med pengar till att göra det jag vill göra, dels för att jag är för snäll på att ge ut pengar hit och dit (oftast när jag är full :P). Och så mår jag dåligt över mej själv, hur jag är och hur jag ser ut. Men när ska jag ha tid till att träna då? Har ju fullt upp me nånting hela tiden.
Så vad gör jag? Lägger mej i sängen och tycker synd om mej själv :P
Jag är en hemsk människa - jag vet.


Tack F för att du försöker muntra upp mej! Det funkar lite ^^
Tur du inte vet hela sanningen..



Kan man inte bara knäppa me fingrarna och få hem en good looking, snäll, omtänksam kille som hellre skulle dö än å såra en?
Visa mej hur man gör isf, please! ;P


/patetisk