Vad är de egentligen jag håller på med?
Om jag märker att jag inte får en kille, då måste jag ha honom lixom. Helt stört.
Kan verkligen inte acceptera att jag är dissad. Åh om jag känner så om en kille, så kan jag inte koncentrera mej på å ha den där attityden att ja inte behöver nån, åh då verkar de som att alla killar bara försvinner sådär, poff - borta.
Det är då den där känslan av meningslöshet kommer fram. Det är då jag känner att jag måste börja om på nytt, flytta å lära känna nya människor osv.
Jag har svårt att se mina vänner när jag blir på de här humöret. Det är som om dom inte räcker till. Jag behöver ett slag i huvet för att vakna upp å inse att dom finns ju där. Dom har inte bleknat. Å dom räcker till.

Varför måste vi tjejer ha bekräftelse?!

 Men nej, nu ska jag skärpa till mej. Jag känner nog bara såhär för att det är lättare å få dagen å gå om man har någon å tänka på, någon att längta efter.
Jag får väl börja längta efter helgerna igen då bara :P Men alla har inte råd å gå ut varje helg =/

Gonatt allesammans å sov gott!
Uppskatta det ni har - istället för att vilja ha mer.