... jovisst , jag kan erkänna att jag saknar dom . Nå så fruktansvärt . But things change ...


Ibland är det skönt att erkänna saker för sej själv ( och även för andra ) fast man kanske inte borde .
En del av mej saknar den tiden med F så fruktansvärt mycket . Medans en annan , mkt större del , av mej tycker att de är skönt att de blev som de blev . Och när jag läser kommentarer som ;

"Hej Fredrik.. Saknar dej otroligt mycket, men det vet du ju redan.
Tittar på månen varje kväll och mina tankar är bara hos dej!
Tycker så mycket om dej!
Din osäkra flicka!"

Då hugger de direkt till i hjärtat . Först tänker jag ; varför ? Jag är ju egentligen lättad över att han åkt , att jag slipper bli lurad mer och framför allt ; att jag slapp bli lämnad kvar här och sakna honom . Sen gräver jag lite djupare i mej själv och inser att de som hugger , är medlidande för henne - hon som skrivit kommentaren . Jag tycker synd om den stackars tjej som fallit för honom , så väldans mkt som jag gjorde . Och jag tycker synd om henne för en dag så kommer hon att vakna upp & inse att allt varit fejk . Och de gör ont , de är som ett hårt slag i magen som värker i flera veckor efteråt . Det finns så mycket ömhet , längtan & kärlek i den kommentaren & den är verkligen inte värd att läggas på en kille som honom . Jag hoppas av hela mitt hjärta att hennes uppvaknande inte blir lika smärtsamt som mitt . För faan va jag hoppades , önskade & ville tro . Och när jag frågar honom om henne , så låtsas han som att han inte ens vet vem tjejen är . "Jag har inte träffat nån annan än dej" - jag tror han trodde mer på dom orden själv än va han kunde övertyga mej om .

Så skönt å skriva av sej lite . Förlåt för att de blir så himla mycket skrivande om denna stackars förvirrade & vilsna karl , jag måste bara få älta . Jag som person är sån att jag måste få tjata ut allt , först då kan jag släppa och lägga allt bakom mej . Men jag är på god väg nu ;)

Efter att ha hittat bilder på F på min digitalkamera , från en av våra underbart mysiga kvällar , så ringde jag Elin .
"Elin , jag hittade bilder på honom som han tagit me min kamera."
"Radera dom när du känner att du e klar med honom" svarade hon .
Jag tog bort bilderna då . Jag kanske inte är helt klar , men den Fredrik jag vill minnas e han den där gulliga , omtänksamma kille som fick mej att må bättre än va nån annan fått . Jag vill minnas honom som världens härligaste person - inte han som så kallt bara ljög om att han skulle åka & sedan träffade andra tjejer bakom ryggen på mej .
Den Fredrik jag vill minnas finns i hjärtat & huvudet , och varenda liten del av min kropp . Han vill jag minnas . Frågan e bara om den Fredrik ens finns . Jag hoppas att resan gör honom klokare och att han kommer tillbaka som den kille jag en gång lärde känna . Då skulle vi kunna vara vänner . Det hoppas jag .