Jag har kommit fram till en sak :
Jag är ingen ensam-människa . Nejnej , jag ääälskar å ha folk omkring mej ! Jag älskade tiden på skolan , när de alltid fanns folk runt omkring en , alltid fanns de någon å prata me . Hellre å ha sällskap hela tiden , och kunna välja när jag vill vara själv , än å vara själv hela tiden å kunna välja när jag vill ha sällskap .
Jag vill ha kärlek , ömhet , värme . Massor av kramar varje dag , nära & kära runt om mej hela tiden . Jag vet också varför jag känner såhär , men det är inget jag varken vill eller tänker skriva om just här , idag .



Jag vill slippa vara ensam ...