Jaa , jag skulle nog kunna säga att Pumba's feltolkning av ordspråket "Lämna det förflutna bakom dig" , stämmer rätt bra in på mig själv .
Jag kan inte riktigt släppa det förfluta , och då menar jag inte gamla pojkvänner eller något sådant , utan mer dåliga upplevelser och även andras "misstag" eller vad man ska kalla det för .
Tex ;
Baby & jag ligger å myser i sängen , kollar på tv . Ser då ett märke i tapeten som är format precis som ett hjärta . Han blir förvånad , har aldrig sett det förr och säger att han inte vet hur/när det kommit dit . Jag kan inte låta bli att skämtsamt säga "Det kanske är *** ( hans ex ) som gjort det ?" Så skrattar vi åt det . Men så kommer följdfrågan , som jag inte kan låta bli att ställa "Har du haft många tjejer här innan mig eller ?" . Och jag ställer frågan för att jag är nyfiken , mest för att jag blir fascinerad av hur han varit tidigare och nu lagt ner allt det där för att vi träffades . Jag vet ju svaret egentligen , men jag tycker att det är roligt att höra . Han tror ju såklart att jag frågar för att jag mår dåligt över det , och det kanske jag gör - lite . Men mest för att det känns som att han var en helt annan person då .

Förstår ni grejen ? Varför kan jag inte bara släppa det förflutna och bara koncentrera mig på nuet ? Jag har blivit mycket mycket bättre på det sen jag träffade Björn , men ibland kommer det "gamla jag" fram . Varför ?
Jag vet ju att det bara är mig han vill ha ;)