Men det känns bättre.
Jag att det är många som inte kommer tro mej nu , och jag kräver inte att ni gör det heller . Men jag kan svära på att mormor va me mej igårkväll när jag skulle sova . Jag skulle egentligen ha sovit hos Daniel inatt men jag kände att jag ville sova i mitt rum , i min säng . Och hela vägen hem och medans jag låg i min säng så kände jag ett lugn , jag kände att mormor va där . Och hon log , hon ville inte att jag skulle va lessen . För hon mår bra nu . Hon mår verkligen bra . Och hon vet att jag älskar henne .
Så de gick å somna , behövde inte ligga vaken särskilt länge och de va inte alls så jobbigt som jag trodde att de skulle bli å sova själv efter de här . Jag ser henne framför mej när jag blundar och jag kan höra hennes röst , hur hon lät när hon svarade i telefon och jag vet precis va hon skulle säga . "Johansson . Men heeej gumman ! Hur är det ?"
Men det gör inte lika ont längre som de gjorde innan hon somnade . Och jag vet att hon alltid kommer va me mej .
Always and forever .