Om jag ska vara ärlig
.. så saknar jag Hemma väldigt , väldigt mycket !
Jag har inte velat skriva så mycket om just de här ämnet utan försökt bita ihop och hoppas på att allt blir bättre . Att allt ordnar sej . Att allt är OK så länge jag har Björn nära mej .
Men jag ljuger för mej själv , jag vet inte om det nånsin kommer kännas bättre . Jag vet inte om jag vill leta lägenhet här . Jag vet inte om jag vill bo i storstan .
Jag saknar mina vänner
Jag saknar min familj
Jag saknar Bamse , Fleur & Tusse
Jag saknar mina syskon väldigt , väldigt mycket
Jag saknar att veta vart allt ligger
Jag saknar den lilla sketna staden jag växt upp i
Jag saknar att ha hästar runtomkring mej ( i alla fall inom en mils avstånd )
Jag saknar min gamla lägenhet
Jag saknar mina möbler ( dom få jag har kvar ) och mina grejer
Jag saknar att bara kunna åka hem till mamma eller pappa och bara vara
Jag saknar Gavleån ( how weird is that ?! )
Jag saknar att känna mej omtyckt hur jag än beter mej , de känns inte som att jag platsar in här
Jag saknar Hemma .
Och kvällar som den här , när Björn är ute och roar sej ( självklart ska han va ute så länge han vill och framförallt ikväll när de är hans bror som står i centrum ) så känner jag mej fruktansvärt ensam . Idag har jag enbart kollat på film/tv , och varit ut en vända å handlat en tidning på Ica som jag la mej i gräset och läste .
Det är väl mest det att jag känner mej bortglömd . De är sättet som han är frånvarande på . Sms'en han skickar . Han kommer aldrig förstå hur de känns för han har inte varit med om samma sak ..
Jag inser att om jag ska bo kvar här så kommer jag få offra mycket . Det kommer komma mååånga fler kvällar där jag får sitta ensam . Men på nått sätt så kändes det bättre att sitta ensam Hemma , i min lägenhet . Jag tror de är den här väntan på något/någon som gör att de bara kryper i kroppen på mej . Jag kan inte somna , jag kan inte ta mej i kragen och göra något åt min dag .
Jag är ständigt orolig för att folk inte tycker om mej . Jag har tappat bort mej själv , vem jag är och hur jag är , bara för att jag är så orolig att folk inte ska tycka om mej . Jag vet inte hur jag ska bete mej längre ..
Jag vet inte vilka som läser de här och de är säkert nån som kommer ta illa upp av det här inlägget , men de är faktiskt mina känslor . Min blogg .
Jag orkar inte försöka vara alla till lags längre .. Det är inte jag . Jag har alltid gått min väg , gjort de jag velat . De här är inte jag .
Nu ska jag försöka somna . Björn kommer inte hem förns senare ( om han ens kommer hem , jag har ingen aning om de går att ta sej hem hit vid den här tiden ) så de är väl ingen idé att sitta å vänta längre .
Jag har inte velat skriva så mycket om just de här ämnet utan försökt bita ihop och hoppas på att allt blir bättre . Att allt ordnar sej . Att allt är OK så länge jag har Björn nära mej .
Men jag ljuger för mej själv , jag vet inte om det nånsin kommer kännas bättre . Jag vet inte om jag vill leta lägenhet här . Jag vet inte om jag vill bo i storstan .
Jag saknar mina vänner
Jag saknar min familj
Jag saknar Bamse , Fleur & Tusse
Jag saknar mina syskon väldigt , väldigt mycket
Jag saknar att veta vart allt ligger
Jag saknar den lilla sketna staden jag växt upp i
Jag saknar att ha hästar runtomkring mej ( i alla fall inom en mils avstånd )
Jag saknar min gamla lägenhet
Jag saknar mina möbler ( dom få jag har kvar ) och mina grejer
Jag saknar att bara kunna åka hem till mamma eller pappa och bara vara
Jag saknar Gavleån ( how weird is that ?! )
Jag saknar att känna mej omtyckt hur jag än beter mej , de känns inte som att jag platsar in här
Jag saknar Hemma .
Och kvällar som den här , när Björn är ute och roar sej ( självklart ska han va ute så länge han vill och framförallt ikväll när de är hans bror som står i centrum ) så känner jag mej fruktansvärt ensam . Idag har jag enbart kollat på film/tv , och varit ut en vända å handlat en tidning på Ica som jag la mej i gräset och läste .
Det är väl mest det att jag känner mej bortglömd . De är sättet som han är frånvarande på . Sms'en han skickar . Han kommer aldrig förstå hur de känns för han har inte varit med om samma sak ..
Jag inser att om jag ska bo kvar här så kommer jag få offra mycket . Det kommer komma mååånga fler kvällar där jag får sitta ensam . Men på nått sätt så kändes det bättre att sitta ensam Hemma , i min lägenhet . Jag tror de är den här väntan på något/någon som gör att de bara kryper i kroppen på mej . Jag kan inte somna , jag kan inte ta mej i kragen och göra något åt min dag .
Jag är ständigt orolig för att folk inte tycker om mej . Jag har tappat bort mej själv , vem jag är och hur jag är , bara för att jag är så orolig att folk inte ska tycka om mej . Jag vet inte hur jag ska bete mej längre ..
Jag vet inte vilka som läser de här och de är säkert nån som kommer ta illa upp av det här inlägget , men de är faktiskt mina känslor . Min blogg .
Jag orkar inte försöka vara alla till lags längre .. Det är inte jag . Jag har alltid gått min väg , gjort de jag velat . De här är inte jag .
Nu ska jag försöka somna . Björn kommer inte hem förns senare ( om han ens kommer hem , jag har ingen aning om de går att ta sej hem hit vid den här tiden ) så de är väl ingen idé att sitta å vänta längre .
I don't know what to do ...
Kommentarer
Postat av: emelie
Fundera på det här ett tag till o gör det Du känner för. Vi i Gävle finns här den dagen du bestämmer dig för att komma hem. :) Puss!
Trackback