Jag vet att jag är en snokare. Har alltid varit och kommer förmodligen alltid vara. Allt grundar i att jag inte litar på människor. Jag vet att folk säger en sak och gör en annan. Och jag får oftast rätt.

Nu sitter jag är och är så fruktansvärt arg över att den där j*vla karlj*veln har sagt en sak till mig i 7 månader, och en annan sak till sina kompisar! Tänker tillbaka på alla dom gånger han har gråtit i min famn och mått dåligt över hur han varit förr. Att festandet gått för långt, att han inte vill bli "horan" igen. Och efter all j*vla skit jag varit me om för hans skull (som att sprungit runt i halva Vällingby för å få tag på han när han skulle "ta livet av sig", tvingat med honom till polisen för att göra en anmälan på bedrägeri där de va jag som fick stå för snacket eftersom att han inte orkade, funnits där vid hans sida alla gånger han mådde dåligt över sitt gamla jag, sitt gamla liv osv) och nu visar de sig att han tycker att jag hållit honom i nått jävla koppel?! U r s ä k t a  ? De va för de första  d u  som proppsade på att vi skulle bli tillsammans när jag tvekade, sa att jag inte kunde lita på dig. De va  d u  som bad mig flytta ner till dig. De va  d u  som ville ändra dig, och nu är de också du som snackat skit om att jag inte velat ha dig för den du är? Den du va me mig i början va inte den personen som kom fram efter 5 månader.
Nej usch för sånna som du. Du kan ha dina vänner som så troget står vid din sida. Jag hoppas verkligen du träffar nån som "accepterar dig för den du är och inte försöker få dig att vara nån annan".
En av er sa en gång att "B har förändrats så mycket sen han träffade dig. Vad har du gjort med honom? Hehe." Och vet du vad? Jag gjorde absolut  i n g e n t i n g. Han förändrades för att han ville de. Men han va för svag för att orka hålla i det. Så nu vet du det.

Jag står för att jag inte vill ha en kille me alla dom problemen du har. Helt klart. Tack så  h i m l a  mycket för att du lämnade mig! Den här gången menar jag det av hela mitt hjärta och min själ. Jag tyckte du va värd mer, men nu ångrar jag mig. Du är värd precis det du har.


Och hur underbart känns det inte att mitt i allt det negativa, få ett sms som värmer hjärtat till max? Tack söta du.