Vissa dagar är bättre än andra
Jag hatar dom här jävla mardrömmarna! Varför kan ni inte bara låta mig va ifred? De hade varit så mycket lättare då..
Jag vill inte drömma om att han sitter där på sängen när jag vaknar, ber mig att ta honom tillbaka. Säger att han ångrar sig å mår skit, men att han sagt varit sant. JAG VILL INTE!! Låt mig vara, sköt ditt. Du har visat va du går för så håll dig borta. Den underbara människa jag en gång kände, han dog. Tyvärr, men de är sant. Och skulle de ske något otroligt mirakel å han kommer tillbaka igen, så kommer det inte hålla i sig. För att DU orkar inte de. DU är för svag.
De jag egentligen mår dåligt över är att han lyckades lura mig så jävla mycket, att han va en person å att han ville så mycket, för att sedan visa sitt rätta jag helt plötsligt. Det fattas medkänsla för andra människor i den kroppen.
Och du tror jag bryr mig om att du har sex med andra? Faktiskt inte. Jag trodde jag skulle bry mig mycket mer, men de gör jag inte. Du bad mig att lita på dig, att tro på dig. Blev arg när jag inte kunde/vågade. Sen bevisar du att du va kapabel till att göra allt de där du sa att du aldrig skulle kunna. Du är en sån svag människa.
Jag är starkare än såhär, jag har bara mina dåliga dagar. Dom kommer väldigt sällan nu, men när dom kommer så kommer tankarna. Det kommer att försvinna, ganska snart. Och med de så kommer DU att försvinna. För vad är du att sörja över? Du ljuger för din släkt om mig, du får mig att framstå som ett jävla psyko för att du helt plötsligt väljer å sluta prata me mig, du går tillbaka till att knulla runt för att försöka må liiiite bättre över dig själv (vilket du kanske gör för stunden, men det kommer efter - de vet du själv), du stänger av alla dina känslor för mig, du väljer alkoholen framför allt annat å säger att "nej, jag kommer aldrig å bli alkoholist!", du sumpar alla dina chanser till att bli den människa du sa till mig att du ville bli. Bara för att du inte orkar kämpa när det går emot.
Sorgligt. Jag vet inte, jag kanske gråter lika mycket för din skull som för att jag gick på alla dina lögner.
Jag vet inte. Jag vet bara att en dag kommer de här va över, och då kommer du bara va ett litet, litet minne som dyker upp nångång om året, om ens de. Och det kommer inte kännas ett skit i hjärtat längre.
Jag vill inte drömma om att han sitter där på sängen när jag vaknar, ber mig att ta honom tillbaka. Säger att han ångrar sig å mår skit, men att han sagt varit sant. JAG VILL INTE!! Låt mig vara, sköt ditt. Du har visat va du går för så håll dig borta. Den underbara människa jag en gång kände, han dog. Tyvärr, men de är sant. Och skulle de ske något otroligt mirakel å han kommer tillbaka igen, så kommer det inte hålla i sig. För att DU orkar inte de. DU är för svag.
De jag egentligen mår dåligt över är att han lyckades lura mig så jävla mycket, att han va en person å att han ville så mycket, för att sedan visa sitt rätta jag helt plötsligt. Det fattas medkänsla för andra människor i den kroppen.
Och du tror jag bryr mig om att du har sex med andra? Faktiskt inte. Jag trodde jag skulle bry mig mycket mer, men de gör jag inte. Du bad mig att lita på dig, att tro på dig. Blev arg när jag inte kunde/vågade. Sen bevisar du att du va kapabel till att göra allt de där du sa att du aldrig skulle kunna. Du är en sån svag människa.
Jag är starkare än såhär, jag har bara mina dåliga dagar. Dom kommer väldigt sällan nu, men när dom kommer så kommer tankarna. Det kommer att försvinna, ganska snart. Och med de så kommer DU att försvinna. För vad är du att sörja över? Du ljuger för din släkt om mig, du får mig att framstå som ett jävla psyko för att du helt plötsligt väljer å sluta prata me mig, du går tillbaka till att knulla runt för att försöka må liiiite bättre över dig själv (vilket du kanske gör för stunden, men det kommer efter - de vet du själv), du stänger av alla dina känslor för mig, du väljer alkoholen framför allt annat å säger att "nej, jag kommer aldrig å bli alkoholist!", du sumpar alla dina chanser till att bli den människa du sa till mig att du ville bli. Bara för att du inte orkar kämpa när det går emot.
Sorgligt. Jag vet inte, jag kanske gråter lika mycket för din skull som för att jag gick på alla dina lögner.
Jag vet inte. Jag vet bara att en dag kommer de här va över, och då kommer du bara va ett litet, litet minne som dyker upp nångång om året, om ens de. Och det kommer inte kännas ett skit i hjärtat längre.
Kommentarer
Trackback
