Jag sitter alltså hemma själv - igen . Vart B är har jag ingen aning om .
Jag skulle aldrig kunna utsätta min partner för att dra iväg och inte säga vad jag ska göra . Framförallt inte om min partner är praktiskt taget ensam i en stoor stad , och inte har några nära vänner att luta sig emot när allt blir för tungt .

Men jag kanske är helt dum i huvudet som känner så ?

Jag skulle vilja prata med någon , men jag orkar samtidigt inte . Jag trodde att jag åtminstone skulle få veta vart min s.k. pojkvän håller hus ikväll . Alltför ofta oroar jag mig för att jag är den där blåögda idiotflickvännen som inte inser att hennes pojkvän är ute å hånglar upp andra tjejer . Det skulle inte vara omöjligt . Han har gjort det mot andra , så varför skulle han inte kunna göra det mot mig ? Framför allt när han har en sån himla tråkig flickvän .


Allt är åt helvete och jag vill inge mer ! Jag vill hem ! Hem hem hem ! Eller vill jag ens hem ? Jag vill inte vara nånstans . Jag vill inte ha mitt nuvarande jobb men jag vill inte ha ett annat heller . Jag vill inte va singel men jag vill inte må såhär över att vara i ett förhållande . Jag vill inte vara nånstans , jag vill inte va själv och jag vill inte ha sällskap .

Sånna här dagar önskar jag att jag va MODIG .