Hemma från jobbet idag - igen. Det känns som att de bara är problem me kroppen just nu.
Men som läkarn sa; "Det går upp och ner. Ibland kommer det vara bra en längre tid och ibland kommer de va dåligt." Jag antar att jag har en dålig period just nu, och det påverkar även min ork, mina känslor, mitt minne, mitt tal.
Jag kanske är knäpp som försöker få förståelse av andra, det är kanske för mycket begärt.. Det är svårt å förstå andras känslor, jag vet. Framför allt om man kanske inte mår så bra själv. Och lite just därför känner jag att det kanske är dags för en paus. Jag tror inte att man bara kan behöva en paus från varann i ett förhållande, utan i alla relationer vi har till varandra.
Jag kanske kommer bli lite inåtvänd, inte ringa å vilja hitta på saker den här veckan. Jag kanske kommer sitta hemma mycket själv. Men jag tror att vi behöver de, vissa av oss.
Jag tycker inte att de här är nån allvarlig grej, så jag hoppas att ni inte förstorar saker nu och tror å tycker massa onödigt, utan det är helt enkelt bara lite tid att andas. Utan krav och förväntningar.



Och nej, det här innebär inte nått uppbrott mellan baby & mig :) Vi har ju pauser från varandra varje vecka, så de blir inget nytt för oss. Skjutsade honom till stationen för en timme sen, sen åkte jag hem igen och ska lägga mig i sängen. Magen krånglar, jag känner mig yr & extremt utmattad trots att jag sov mer än normalt igår.
Av någon anledning har jag lättare att sova på dagen än på natten.