Det är okey att skämta om sig själv, att man e ego, så länge man inte blir diva.
När det börjar gå så långt att man inte bryr sig om sina vänner, DÅ har det gått för långt.
När man säger "Nämen det är frivilligt om man vill va vän me mig eller inte" då känns det inte som att man riktigt bryr sig om man har vänner eller inte. När man inte längre är ödmjuk, de klarar inte jag av. Kanske för att jag varit likadan själv?
Nu har jag fixat å donat med kryssningen också, och om inte killarna kommer följa me så gör det inte mig nånting. Känner mig allmänt less på allt tjafsande just nu. Screw u.

Linnéa fick feber av hockeyn, så jag sitter fortfarande själv här hemma å får fyrkantiga ögon av allt tv-tittande. Funderar på om jag ska ta bilen och åka nånstans bara för att få komma ut lite. Blir galen av att bara sitta inne!


Får se vad som händer!
Ciao!