Tiden går alldeles för fort...

Idag mormor, är det är ett år sedan du lämnade oss.
Ett helt år.
Jag minns fortfarande allt som om det var igår. Jag minns mammas samtal när jag satt vid datorn i Norge. Björn och Frida satt brevid mig när jag stormade ut i trapphuset för att få prata ifred. Det samtal som jag försökt förbereda mig på men misslyckats totalt. Det har nog inte gått en enda dag utan att jag tänkt på dig. Fortfarande så pratar jag till dig, skrattar högt åt saker du sagt eller gjort.
Jag kan fortfarande höra din röst i huvudet, hur du svarade i telefon när jag ringde dig. Hur du alltid sjöng på låtar som påminde dig om olika händelser. Hur du lät när du nöjt berättade att du hade köpt hem våran favoritglass.
Mycket har hänt på ett år mormor. Och jag hoppas att du ser, att du är stolt över mig. Du va min idol, och du är fortfarande det. De finns ingen som är så godhjärtad som du!
Jag får ångest över att tiden gått så fort.. Tiden går fort när man har roligt, sägs det ju. Men jag vill inte att du ska tro att jag har roligt utan dig mormor! Jag hade gett vad som helst för att få dig tillbaka till oss! Klart jag förstår att du inte vill att vi ska ha tråkigt för att du inte är här längre.. Men det känns som ett svek att vi fått tiden att rulla på så fort utan dig.
Förlåt mormor om du ser och hör saker som du inte vill se/höra.
Med allt tjafs som varit så känns de inge kul att åka till graven, och det känns ändå inte som att det är där du finns.



Jag kanske inte pratar om dig lika ofta, men det betyder inte att jag inte tänker på dig, sötaste mormor.
Döden känns inte lika skrämmande nu när jag vet att du väntar.
Lev livet vart du än befinner dig nu sötaste


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback