Allt rasar ihop, jobbet, lägenheten, vännerna, familjen. Jag tappar allt. Får ingen grepp om de.
Jag är inte den som ska ge tips och råd till andra, för jag har ingen koll på läget själv.

Nu ska jag åka ner på stan och köpa en present till Birgitta. Ska även köpa nått till mamma & Ove som tack för att dom ställer upp massa.

Jag sårar andra genom att må dåligt. Men hur får jag bort den här växande klumpen i magen? Ingen kan hjälpa mig men det skulle va så skönt å bara få lite tips, lite peppande ord. Kan inte ens gråta ut när jag e ensam, känner mig bara patetisk. Varför ska jag tycka synd om mig själv lixom?


Jag orkar inte. Jag orkar bara inte.





Ciao!