Jag orkar inte hänga me i svängarna. Ena dan spelar de ingen roll, andra dan spelar de skitstor roll. Ena dan är en sak jättekul å andra dan är samma sak bara piss. Ena dan är man världens bästa vän, andra dan räcker man inte till.

Går det alltså inte att kombinera kärlek med vännerna? Och varför är det jag som sitter å funderar, mår dåligt, över att jag inte informerar mina vänner om när jag ska iväg å göra saker me andra - när jag tydligen hamnar utanför rätt många planer också?
Jag förstår ingenting, och kanske beror de på att de e dags för Den röda veckan - men jag känner mig stressad, less och jag ger upp för tillfället. Ge mig en förklaring, prata me mig om de är nått som är fel! Annars förstår jag inte nånting.




Utöver detta har helgen i det stora hela varit underbar! De enda som förstört har varit jobbet. Men de tar vi en annan gång. Vänner e bland de viktigaste för mig, och när de känns rörigt så orkar jag inte me nånting.