Ensamma kvällar ger en tid till att tänka. Ena dan känns de som att inget kan förstöra nånting, allt går åt rätt håll. Dagen efter kan de kännas helt annorlunda, frånvarande, oåtkomligt.
Fram & tillbaka, upp & ner.
Och det värsta är att jag inte vet om de är jag som är paranoid eller om jag ska lyssna på min kvinnliga intution ;)