Jag måste få skriva av mig nu, för jag är så fruktansvärt trött på allt tjat om kompisar som försvinner när dom går in i ett förhållande!

Jag tar definitivt inte åt mig, för jag vet att jag inte har försvunnit! Däremot blir jag så jävla less på att alla drar folk över en å samma kam! Dom flesta av mina nära kompisar har förhållanden och jag känner inte alls att dom har försvunnit. Jag vet vart dom finns och när jag vill hitta på nått så är dom oftast på.

Det är en stor skillnad på att göra sig ett eget liv, och försvinna. Vi blir äldre, vi skaffar partners, vi planerar inför framtiden. Det är så livet ser ut för dom flesta. Inget fel i det. Att vi blir tajtare med våra partners e inte heller så konstigt, när vi planerar att bygga ett liv, en familj, en framtid ihop.
Det betyder inte att man "försvinner"!


Jag blir så trött på vänner som säger "Ja, men nu har ju hon Andreas..." Jaha?! Betyder de att jag inte har en telefon då, att jag inte har ett nummer å ringa, eftersom ni slutar höra av er å fråga om jag vill hitta på nånting?! (Nu går det här inlägget enbart ut till mina vänner som beter sig såhär, absolut inte alla!)


Nej, lägg av med de där snacket tycker jag, om ni inte ens kan höra av er å fråga ifall dom i förhållande vill göra nått.

Dessutom vill jag poängtera att de inte är pga Andreas som jag spenderat den mesta tiden hemma dom senaste 6,5 veckorna. Jag råkade faktiskt bli gipsad.



Ja, det var vad jag hade att säga och jag står för vartenda ord. Blir nån arg över det här inlägget så kanske ni ska tänka över om ni är sånna själva..?