Trots att jag inte gick upp ur sängen förns halv ett så har jag hunnit med att städa undan här hemma och dammsugit. Är extremt trött fast att jag sovit ut, men jag antar att det kommer efter när man inte kunnat sova särskilt många timmar per natt i 5 månader.

Ska göra mig iordning lite innan baby kommer hem från jobbet (enda dagen jag är ledig så jobbar såklart han), sen lär vi åka ner på stan en sväng. Jag lär kolla om jag kan boka en tid för synundersökning hos Optikern, och så måste jag ha en kortare stav till tungan.
Baby ska till Systemet å inhandla dricka tills imorn, han ska iväg me jobbet. Själv får jag besök av en av de få vänner jag har kvar som ger energi och inte bara tar; söta Marie :)

På tal om vänner och energi förresten - man läser överallt nu om folk som "rensar ur" sin vänskapskrets och skriver om det i bloggar, fb osv. Det kan ju bero på att vi är i den åldern nu där våra liv går väldigt mycket åt olika håll, och även att hösten kommer och saker känns mörkare och dystrare. Det gör ju att man ifrågasätter sitt liv mer, vad som är värt att lägga energi på och inte.

Eftersom jag har så lite energi som det är redan, så lär jag verkligen välja vad jag lägger min energi på. Och sen några veckor tillbaka har det gått upp för mig vad det är jag lägger den mesta energin på, och det är att försöka duga för de vänner jag haft/har. Alltid försöka va lika bra som någon annan, alltid försöka va den som ställer upp, är glad, påhittig, perfekta vännen. Vilket resulterade i att jag inte ens tyckte om mig själv.
Tillslut insåg jag vad de egentligen var jag höll på med, och slutade helt enkelt att försöka. Några vänner försvann, några stannade kvar, och några valde jag bort.
Att kalla någon en "energitagare" kan låta väldigt negativt, och som ett påhopp. Men det behöver de inte vara. För någon som är en energitagare för mig, behöver inte vara de för en annan människa.
Jag är med all säkerhet en energitagare i någon annans liv.
Man väljer ju själv, och vissa av dom valen har varit väldigt svåra för mig. Det handlar ju såklart om folk som jag tycker/har tyckt väldigt mycket om! Men som gör mig osäker, får mig å känna mig otillräcklig och som en dålig vän. Det klickar väl helt enkelt inte längre.

Jag har dragit mig för att skriva det här i bloggen, och jag antar att det har med att göra att jag inte velat "klippa banden helt", inte för att jag vill göra det - utan för att jag varit rädd att dom här personerna ska ta åt sig och bli arg/sur över att jag känner såhär. Jag hoppas att alla kan känna sig nöjd i den här situationen, men det som egentligen betyder något i slutändan (och det här får man ju såklart inte skriva som svensk ;P) - är att jag mår bra, att jag tar hand om mig själv.