Som jag skrivit tidigare så har jag inte mått så bra den senaste tiden. Har mest känt mig avtrubbad, trött, orkelös och livsglädjen har lixom inte funnits där som tidigare.
Men nu känns det mer och mer att jag mår bättre för varje dag som går, trots att de fortfarande inte löst sig me jobb osv för mig och A. Nu känns de ändå som att jag har orken till att säga (och såklart tro på) att de kommer lösa sig på ett eller annat sätt!

Och det är så små grejer som gör att jag märker att mitt vanliga glada jag e tillbaka.
Som tex idag - jag orkade lägga energi på att kommentera Emmas inlägg om Valet 2010, för att jag blev irriterad över dom andra läsarnas argument om hur det blåa blocket skulle hjälpa Sverige! ;P