Hatar sånna här kvällar.. Så jävla onödigt å värdelöst.
Men varför kan inte jag få må dåligt utan att bemötas av ilska? Jag tycker inte de är skitkul å känna stressen över att ja har ett jobb som min kropp knappt klarar, sen komma hem å känna stressen över att jag borde städa, plocka å sköta vardagen - men inte orkar. Och att sen känna mig som nån morsa som måste styra upp allt för att de ska bli nått gjort, de tycker inte ja e skitkul. Men ja, det är ju som att prata me en vägg.