Det sägs ju att varje grej som går en förbi , så öppnas nya dörrar . Och det är väl just det som får en att tänka framåt , våga hoppas igen .
Just nu vill jag bara få flytten klar . Är hemma igen från jobbet , jag pallar de helt enkelt inte . Va dit igår och försökte jobba , klarade halva dan , sen kom ångesten . Fick ont i magen , yrsel , panik å klarade knappt av å stå . Vafan är de för fel ?! Jag vill inte ha nån jävla ångest , ta bort den !!!

Slutade i alla fall med att jag fick åka hem ifrån jobbet . Det gick verkligen inte att vara kvar . Man kan inte städa kontor med rödsprängda ögon och tårar som rinner ner för kinderna .

Akuttid hos kuratorn imorgon . Vill egentligen till Ungdomsmottagningen , men där har dom inte tid förns den 16 oktober , så tills dess får jag gå till Gävlehälsan . Jaja , ska bli skönt å prata med någon i alla fall .

"Det finns inget ont som inte har något gott med sej" - Har aldrig trott på de , men tanken slog mej , att all skit F förde me sej , utlöste allt de här . Och om inte allt släppts loss så , vem vet hur länge jag hade gått och hållt allting inom mej ? Tillslut kanske det hade blivit ännu värre . Så - jag tycker inte du ska vara nöjd me hur du behandlar folk , men tack ändå för att du gav mej en spark i röven .


Igår skulle jag vara duktig också , försöka byta högtalare i bilen . Hur tror ni det gick då ? Nee just de - inte alls . Haha . Kopplingarna passade inte mina nya högtalare . Och nej , jag tänker absolut inte pilla me en massa kablar för de gjorde jag i skolan förr å då fick jag bara stötar =P


Åkte hem till mamma igår & åt tacos med henne . Tacos går alltid ner , hur deppig man än är . I love it !
Skönt å slippa vara själv också . Fick massage och degade i soffan . Somnade såklart där . Blev väckt av mamma när hon gick och la sej , som sa att hon bäddat upp bäddsoffan i extrarummet så jag slapp åka hem . Somnade om igen  , vaknade kl 03.00 av att jag hade lite smått ont i kroppen ( förb*nnade träningsvärk ! ) , så då gick jag å la mej i bäddsoffan . Trött som ett svin vaknade jag imorse kl 10.45 av att telefonen ringde . Då var det kuratorn på UM . Sov alltså från 21.15 igårkväll , till 10.45 imorse , och då kändes de som att jag hade världens baksmälla när jag klev upp .
Näe usch , jag vill också må bra igen !

Ibland får jag höra kommentarer som ;
"jag önskar jag va mer som dej"
eller
"du har de så himla bra , ingenting å gnälla över"

Ni som någongång sagt så borde tänka om . Visst är de väl lite smickrande om någon säger att dom vill vara mer som en för att man är så stark och vågar säga & stå för det man tycker . Men det är ingen dans på rosor . Det är inge roligt när vännerna börjar bli på nått sätt rädd för en , för sanningen är ju alltid svår att ta . De tycker ju jag med . Och ibland kan de jag säger komma ut väldigt fel och låta elakt , men jag försöker å alltid be om ursäkt om de händer . De är inge kul när ens familj har gjort en så arg över orättvisan , istället för å bara försöka smälta de å ta de för vad de är . Inse att jag inte kan ändra hela världen . För även om det behövs folk som mej , så är det inte lätt att vara den som alltid får bära upp andras åsikter och mina egna . Och är jag tyst så ekar de i mitt huvud att ; "om inte jag säger nånting nu , vem ska då säga nått ?"

Och såhär får man ju faktiskt inte säga egentligen *sarkastisk* , men - jag får faktiskt tycka synd om mej själv .
Jag kämpar och kämpar med att få till de , och jag vill kunna klara mej själv utan att behöva fråga andra om hjälp , men jag har inte haft den lättaste uppväxten ( utan att gå in på detaljer ) , jag blev mobbad som liten , har alltid varit  "den annorlunda" . Min släkt är helt splittrad och har fram tills för nått år sen , vägrat å ens vara i samma rum . Det är onekligen alldeles för mycket alkoholrelaterade problem i min släkt och jag fick växa upp alldeles för tidigt .
Min 3e bil kraschades för 2 veckor sedan , av en kärring som inte borde få ha körkort om hon inte tänker kolla på vägen när hon kör . Jag har ägt den bilen i en månad . Och nu ska den skrotas . Jag har tagit lån för att ha råd att köpa Gurra , som bilen heter , och jag kommer förmodligen att få ut mindre pengar nu än va jag köpte den för .
Samma dag som bilen blev påkörd fick jag veta att min lilla älskling har förstorad prostata och dessutom utslitna höfter . Ingen vet hur länge han kommer kunna leva . Har vi tur så blir han inge sämre på ett tag , och då kan han leva några år till .
Jag hatar mitt jobb av hela min kropp och själ . Försöker hela tiden att ställa upp på dom , men man får bara skit för de i alla fall . Blev senast idag utskälld av en kärringjävel . Städa själv då för fan om du inte är nöjd ! De är stressigt , tungt , tråkigt och dåligt betalt .
Jag letar jobb hela tiden , men tyvärr så e de ju så nu att man nästan bara får jobb via kontakter .
Stallet där Trollen står är min mardröm . Dom som äger stallet har bestämt sej för att inte gilla mej av någon anledning . Vilket innebär att dom är på mej om precis allt jag gör . Och blir det inte bättre så kan jag inte fortsätta rida Trollen , för jag orkar inte ta mer skit när jag inte gjort mej förtjänt av de . Jag vill så gärna hjälpa Jannie , men jag kommer gå under om jag ska må dåligt både på jobbet och i stallet . Jag slutar tro på mej själv när jag hela tiden blir nertryckt . Vet inte längre vad som är rätt eller fel .


Men ändå ger jag inte upp . Just nu är jag inne i en riktig depp-period . Jag orkar varken diska , laga mat eller städa . Det enda jag gör när jag kommer hem är å sätta mej i soffan , somna ofrivilligt , och sitta vid datorn när jag vaknar , för att sedan gå å lägga mej å sova igen . Ändå är jag trött när klockan ringer 5.15 .
Jag har inte råd me nånting och jag vill börja träna igen ! Längtar tills nästa vecka då F&S börjar med alla sina pass efter sommaruppehållet . Jag längtar tills jag får flytta och jag längtar tills jag får veta hur mkt pengar jag får för bilen så jag kan börja leta en ny .