Screw this
I'm not in the mood.
R.I.P sötnos
Så var det över...
♥
♥
Både bra och dåliga nyheter
Har gått riktigt bra på jobbet idag faktiskt, även om det blev en hel del pissgöra. Jobbade me Peter, och de flöt på bra, inget tjafs (förrutom när han började tok-stressa på slutet, då spårade jag ur å skällde lite på han, sorry för de ;P).
Mamma kom å hämtade mig på jobbet så åkte vi upp till Gavlegårdarnas kontor och skrev på kontrakt för lägenheten. Så nu e de fixat. Skönt! Om (eller när) den ska rustas så får vi skjuta upp kontraktet från den 1/3 till 1/4 så jag slipper betala en hel månadshyra utan att kunna bo där. Och så får jag va me å välja tapeter så det blir kanon.
Bara slöat sen jag kom hem. Duschat, käkat, sen satte jag mig här. Så ringde pappsen för 10 minuter sen och grät. Det är inte ofta han gråter så de känns alltid lika jobbigt å höra honom gråta.. Han berättade att dom tagit beslutet att ta bort deras hund, Fleur. Lill-stumpan som fyllde 10 år för inte så längesen. Hon är fortfarande pigg och glad när hon får springa lös, men hon har blivit helt döv nu på slutet och jätterastlös på nätterna. Sover mest om dagarna. Och så har hon fått "knölar" lite överallt på kroppen, som dom inte kunde avgöra om de va cancerknölar eller inte.. Så imorgon runt kl 16 får hon somna in.. De är ju inte mer än rätt, men de känns jobbigt ändå. Hon har ju alltid funnits där.. Och ännu jobbigare är det ju för pappa, Birgitta och syrran. Usch, jag mår lika dåligt för deras skull som jag mår dåligt över att Fleur inte kommer finnas där längre.. :'(
Ska åka snart å köpa lite godis till henne och svänga förbi där, pussa på henne en sista gång. Imorn får Bamse sällskap av sin favoritflicka. Vi kommer sakna dig Fleur! *massa kärlek*
Mamma kom å hämtade mig på jobbet så åkte vi upp till Gavlegårdarnas kontor och skrev på kontrakt för lägenheten. Så nu e de fixat. Skönt! Om (eller när) den ska rustas så får vi skjuta upp kontraktet från den 1/3 till 1/4 så jag slipper betala en hel månadshyra utan att kunna bo där. Och så får jag va me å välja tapeter så det blir kanon.
Bara slöat sen jag kom hem. Duschat, käkat, sen satte jag mig här. Så ringde pappsen för 10 minuter sen och grät. Det är inte ofta han gråter så de känns alltid lika jobbigt å höra honom gråta.. Han berättade att dom tagit beslutet att ta bort deras hund, Fleur. Lill-stumpan som fyllde 10 år för inte så längesen. Hon är fortfarande pigg och glad när hon får springa lös, men hon har blivit helt döv nu på slutet och jätterastlös på nätterna. Sover mest om dagarna. Och så har hon fått "knölar" lite överallt på kroppen, som dom inte kunde avgöra om de va cancerknölar eller inte.. Så imorgon runt kl 16 får hon somna in.. De är ju inte mer än rätt, men de känns jobbigt ändå. Hon har ju alltid funnits där.. Och ännu jobbigare är det ju för pappa, Birgitta och syrran. Usch, jag mår lika dåligt för deras skull som jag mår dåligt över att Fleur inte kommer finnas där längre.. :'(
Lillstumpan ♥
Ska åka snart å köpa lite godis till henne och svänga förbi där, pussa på henne en sista gång. Imorn får Bamse sällskap av sin favoritflicka. Vi kommer sakna dig Fleur! *massa kärlek*
Som att sväva på moln
Efter en hård dag och värk i kroppen så finns det inget skönare än att krypa ner i sängen, under täcket, å slå på datan ^^
Jag njuter.
Fick frågan idag om jag tycker om att vara singel?
Svaret är: Ja. Klart jag saknar att ha någon nära ibland. Myset, närheten, kramarna, pussarna som betyder så mycket mer än dom man får av strul på krogen. Bara att ha någon att ringa å berätta saker för, saker som man är med om när inte Han är där.
Men, de är så otroligt skönt å kunna bestämma över sitt eget liv! Man gör det man vill göra, behöver inte ta hänsyn till någon.
Jag trivs bättre med mig själv när jag är singel. Jag är roligare då lixom, mer avslappnad när jag umgås med andra, tex på fester. Jag är alldeles för trogen, tänker bara på den jag är tillsammans med, kan knappt prata med andra killar. Ser ingen mening med de när jag är i ett förhållande. Jag förstår ju nu när jag är singel att det låter knäppt, klart man ska kunna knyta kontakter å va social när man är i ett förhållande också - men så funkar jag. När jag faller för en kille är han den enda jag ser.
Därför trivs jag extremt bra med att vara singel just nu. Tills min prins kommer och tar mig med storm ;) höhö.
Jag letar inte, men när han väl står där så kommer jag vara öppen för ett förhållande. Dock på andra villkor än i dom förhållanden jag haft tidigare.
Jag njuter.
Fick frågan idag om jag tycker om att vara singel?Svaret är: Ja. Klart jag saknar att ha någon nära ibland. Myset, närheten, kramarna, pussarna som betyder så mycket mer än dom man får av strul på krogen. Bara att ha någon att ringa å berätta saker för, saker som man är med om när inte Han är där.
Men, de är så otroligt skönt å kunna bestämma över sitt eget liv! Man gör det man vill göra, behöver inte ta hänsyn till någon.
Jag trivs bättre med mig själv när jag är singel. Jag är roligare då lixom, mer avslappnad när jag umgås med andra, tex på fester. Jag är alldeles för trogen, tänker bara på den jag är tillsammans med, kan knappt prata med andra killar. Ser ingen mening med de när jag är i ett förhållande. Jag förstår ju nu när jag är singel att det låter knäppt, klart man ska kunna knyta kontakter å va social när man är i ett förhållande också - men så funkar jag. När jag faller för en kille är han den enda jag ser.
Därför trivs jag extremt bra med att vara singel just nu. Tills min prins kommer och tar mig med storm ;) höhö.
Jag letar inte, men när han väl står där så kommer jag vara öppen för ett förhållande. Dock på andra villkor än i dom förhållanden jag haft tidigare.
De viktigaste beståndsdelarna i ett lyckligt liv
är att ha något att göra, någon att älska och något att hoppas på.
är att ha något att göra, någon att älska och något att hoppas på.
Snälla rara söta ..?!
S n ä l l a , säg att de inte är vinterkräksjukan jag åkt på!!!!!??!!
Va tvungen å åka hem från jobbet, mår allmänt jävla piss å de känns som att jag ska spy vilken sekund som helst. Lär väl visa sig snart om de är så illa att jag åkt på den värsta av alla jävla sjukdomar =/ Men snälla rara söta du-som-bestämmer, säg att jag slipper de? Att de bara beror på att jag sovit väldigt lite inatt å att ja va dålig på å äta riktig mat igår? Snälla!
Tänker ringa bror min å be han köpa hem lite grejer i matväg (tex blåbärssoppa) å kurera mig ordentligt. Just nu ligger jag utslagen i soffan. Halvt död. Åtminstone känns det som att kroppen själv tyckt på off-knappen.
Va tvungen å åka hem från jobbet, mår allmänt jävla piss å de känns som att jag ska spy vilken sekund som helst. Lär väl visa sig snart om de är så illa att jag åkt på den värsta av alla jävla sjukdomar =/ Men snälla rara söta du-som-bestämmer, säg att jag slipper de? Att de bara beror på att jag sovit väldigt lite inatt å att ja va dålig på å äta riktig mat igår? Snälla!
Tänker ringa bror min å be han köpa hem lite grejer i matväg (tex blåbärssoppa) å kurera mig ordentligt. Just nu ligger jag utslagen i soffan. Halvt död. Åtminstone känns det som att kroppen själv tyckt på off-knappen.
Näe fan - jag SKA inte bli sjuk!!
Everyday breathing your love
Är det inte konstigt hur man kan tro att nått ska vara föralltid, för att bara någon månad senare inte sakna det man hade, ett dugg? När jag verkligen vill nått så ger jag allt för det. Jag andas, bor och lever det. Men nu när jag tänker tillbaka så finns det bara där, som en episod i ens liv, men utan några speciella känslor alls. Jag ser en bild och tänker att de va bra. Men de känns inte så mycket mer än så.
Jag trivs som singel. Jag tycker att de är skönt å va ensam. För första gången i mitt liv tror jag. Förut trivdes jag som singel för att jag kunde leka, göra vad jag ville med vem jag ville och framför allt när jag ville. Nu trivs jag med att vara ensam för att jag tycker om mig själv. Jag behöver ingen annan. Kan också bero på att jag har världens sötaste vänner vid min sida. Ni betyder så oerhört mycket girls&boys! ;) Utan er hade jag säkert klarat mig, men inte mycket mer. Ni får mig att må braa!
Man säger att kärleken är allt, men det behöver inte betyda att kärleken ska vara till en partner. Det kan vara kärleken till en vän, ett djur, en hobby - ja, till vad som helst egentligen. Alla behöver kärlek, men det är så himla olika från person till person vad man får den kärleken av.
Jag känner kärlek till/av min familj, mina vänner, mig själv, hästarna, uppskattningen från grabbsen, musiken och till framtidsplanerna.
Och när jag skriver uppskattningen från grabbsen så menar jag att de kan räcka me ett sms, att någon/några visar att dom bryr sig. Jag tycker om att känna mig vacker, och det gör jag även utan uppskattning, men det är klart att de hjälper å få ett sms, ett samtal, en blick eller en kram ;) Och jag kan inte hålla med er som säger att man mår dåligt över sig själv och är en osäker människa för att man behöver bekräftelse. Alla får sin bekräftelse av olika saker (de gäller samma där som med kärleken) och det är aldrig fel.
Jag mår bra, bättre är jag gjort på väldigt länge. Jag mådde inte bra i Stockholm, av många anledningar och jag är glad över att jag fick hjälp att ta mig därifrån innan jag brytit ner mig själv totalt. Där visste jag inte vem jag var som person, här och nu vet jag det mer än nånsin.
Igår hade jag och mamma ett mor-och-dotter-talk. Det kom några tårar från hennes håll och det slutade med att hon kom fram till mig och kramade om mig och sa "tack Elin".
"För vad?" Frågade jag.
"För att du säger det jag vill höra." Sa hon.
"Jag säger inte det du vill höra, jag säger det jag tycker." Svarade jag.
Det är så jag känner. Jag säger inte det ni vill höra, jag säger det jag tycker och tänker. Det betyder inte att jag alltid har rätt, eller att jag säger saker för att såra någon, utan det jag vill få fram är att jag verkligen menar det jag säger till er.
Jag vet hur lätt det är att tvivla på en människa, men jag ber er att inte tvivla på mig, för det behöver ni inte. Frågar ni, får ni ett ärligt svar. Och det är fasen så mycket lättare att komma ihåg va man sagt om man alltid menar det man säger ;)
Folk borde sluta ljuga om allt. Det håller aldrig i längden.
Jag trivs som singel. Jag tycker att de är skönt å va ensam. För första gången i mitt liv tror jag. Förut trivdes jag som singel för att jag kunde leka, göra vad jag ville med vem jag ville och framför allt när jag ville. Nu trivs jag med att vara ensam för att jag tycker om mig själv. Jag behöver ingen annan. Kan också bero på att jag har världens sötaste vänner vid min sida. Ni betyder så oerhört mycket girls&boys! ;) Utan er hade jag säkert klarat mig, men inte mycket mer. Ni får mig att må braa!
Man säger att kärleken är allt, men det behöver inte betyda att kärleken ska vara till en partner. Det kan vara kärleken till en vän, ett djur, en hobby - ja, till vad som helst egentligen. Alla behöver kärlek, men det är så himla olika från person till person vad man får den kärleken av.
Jag känner kärlek till/av min familj, mina vänner, mig själv, hästarna, uppskattningen från grabbsen, musiken och till framtidsplanerna.
Och när jag skriver uppskattningen från grabbsen så menar jag att de kan räcka me ett sms, att någon/några visar att dom bryr sig. Jag tycker om att känna mig vacker, och det gör jag även utan uppskattning, men det är klart att de hjälper å få ett sms, ett samtal, en blick eller en kram ;) Och jag kan inte hålla med er som säger att man mår dåligt över sig själv och är en osäker människa för att man behöver bekräftelse. Alla får sin bekräftelse av olika saker (de gäller samma där som med kärleken) och det är aldrig fel.
Jag mår bra, bättre är jag gjort på väldigt länge. Jag mådde inte bra i Stockholm, av många anledningar och jag är glad över att jag fick hjälp att ta mig därifrån innan jag brytit ner mig själv totalt. Där visste jag inte vem jag var som person, här och nu vet jag det mer än nånsin.
Igår hade jag och mamma ett mor-och-dotter-talk. Det kom några tårar från hennes håll och det slutade med att hon kom fram till mig och kramade om mig och sa "tack Elin".
"För vad?" Frågade jag.
"För att du säger det jag vill höra." Sa hon.
"Jag säger inte det du vill höra, jag säger det jag tycker." Svarade jag.
Det är så jag känner. Jag säger inte det ni vill höra, jag säger det jag tycker och tänker. Det betyder inte att jag alltid har rätt, eller att jag säger saker för att såra någon, utan det jag vill få fram är att jag verkligen menar det jag säger till er.
Jag vet hur lätt det är att tvivla på en människa, men jag ber er att inte tvivla på mig, för det behöver ni inte. Frågar ni, får ni ett ärligt svar. Och det är fasen så mycket lättare att komma ihåg va man sagt om man alltid menar det man säger ;)
Folk borde sluta ljuga om allt. Det håller aldrig i längden.
Så tack - för insikten, för att du gav mig ett nytt liv, ett liv som jag älskar.
Det blev som det blev, och du gav mig så mkt mer än va du själv fick.
Det blev som det blev, och du gav mig så mkt mer än va du själv fick.
Ååh, ibland blir jag så A R G !
Jag vet att jag är en snokare. Har alltid varit och kommer förmodligen alltid vara. Allt grundar i att jag inte litar på människor. Jag vet att folk säger en sak och gör en annan. Och jag får oftast rätt.
Nu sitter jag är och är så fruktansvärt arg över att den därj*vla karlj*veln har sagt en sak till mig i 7 månader, och en annan sak till sina kompisar! Tänker tillbaka på alla dom gånger han har gråtit i min famn och mått dåligt över hur han varit förr. Att festandet gått för långt, att han inte vill bli "horan" igen. Och efter all j*vla skit jag varit me om för hans skull (som att sprungit runt i halva Vällingby för å få tag på han när han skulle "ta livet av sig", tvingat med honom till polisen för att göra en anmälan på bedrägeri där de va jag som fick stå för snacket eftersom att han inte orkade, funnits där vid hans sida alla gånger han mådde dåligt över sitt gamla jag, sitt gamla liv osv) och nu visar de sig att han tycker att jag hållit honom i nått jävla koppel?! U r s ä k t a ? De va för de första d u som proppsade på att vi skulle bli tillsammans när jag tvekade, sa att jag inte kunde lita på dig. De va d u som bad mig flytta ner till dig. De va d u som ville ändra dig, och nu är de också du som snackat skit om att jag inte velat ha dig för den du är? Den du va me mig i början va inte den personen som kom fram efter 5 månader.
Nej usch för sånna som du. Du kan ha dina vänner som så troget står vid din sida. Jag hoppas verkligen du träffar nån som "accepterar dig för den du är och inte försöker få dig att vara nån annan".
En av er sa en gång att "B har förändrats så mycket sen han träffade dig. Vad har du gjort med honom? Hehe." Och vet du vad? Jag gjorde absolut i n g e n t i n g. Han förändrades för att han ville de. Men han va för svag för att orka hålla i det. Så nu vet du det.
Jag står för att jag inte vill ha en kille me alla dom problemen du har. Helt klart. Tack så h i m l a mycket för att du lämnade mig! Den här gången menar jag det av hela mitt hjärta och min själ. Jag tyckte du va värd mer, men nu ångrar jag mig. Du är värd precis det du har.
Och hur underbart känns det inte att mitt i allt det negativa, få ett sms som värmer hjärtat till max? Tack söta du.
Nu sitter jag är och är så fruktansvärt arg över att den där
Nej usch för sånna som du. Du kan ha dina vänner som så troget står vid din sida. Jag hoppas verkligen du träffar nån som "accepterar dig för den du är och inte försöker få dig att vara nån annan".
En av er sa en gång att "B har förändrats så mycket sen han träffade dig. Vad har du gjort med honom? Hehe." Och vet du vad? Jag gjorde absolut i n g e n t i n g. Han förändrades för att han ville de. Men han va för svag för att orka hålla i det. Så nu vet du det.
Jag står för att jag inte vill ha en kille me alla dom problemen du har. Helt klart. Tack så h i m l a mycket för att du lämnade mig! Den här gången menar jag det av hela mitt hjärta och min själ. Jag tyckte du va värd mer, men nu ångrar jag mig. Du är värd precis det du har.
Och hur underbart känns det inte att mitt i allt det negativa, få ett sms som värmer hjärtat till max? Tack söta du.
Att känna tacksamhet och inte uttrycka det är som att
slå in en present i ett paket men utan att ge bort det.
William Arthur Ward
slå in en present i ett paket men utan att ge bort det.
William Arthur Ward
Vissa dagar är bättre än andra
Jag hatar dom här jävla mardrömmarna! Varför kan ni inte bara låta mig va ifred? De hade varit så mycket lättare då..
Jag vill inte drömma om att han sitter där på sängen när jag vaknar, ber mig att ta honom tillbaka. Säger att han ångrar sig å mår skit, men att han sagt varit sant. JAG VILL INTE!! Låt mig vara, sköt ditt. Du har visat va du går för så håll dig borta. Den underbara människa jag en gång kände, han dog. Tyvärr, men de är sant. Och skulle de ske något otroligt mirakel å han kommer tillbaka igen, så kommer det inte hålla i sig. För att DU orkar inte de. DU är för svag.
De jag egentligen mår dåligt över är att han lyckades lura mig så jävla mycket, att han va en person å att han ville så mycket, för att sedan visa sitt rätta jag helt plötsligt. Det fattas medkänsla för andra människor i den kroppen.
Och du tror jag bryr mig om att du har sex med andra? Faktiskt inte. Jag trodde jag skulle bry mig mycket mer, men de gör jag inte. Du bad mig att lita på dig, att tro på dig. Blev arg när jag inte kunde/vågade. Sen bevisar du att du va kapabel till att göra allt de där du sa att du aldrig skulle kunna. Du är en sån svag människa.
Jag är starkare än såhär, jag har bara mina dåliga dagar. Dom kommer väldigt sällan nu, men när dom kommer så kommer tankarna. Det kommer att försvinna, ganska snart. Och med de så kommer DU att försvinna. För vad är du att sörja över? Du ljuger för din släkt om mig, du får mig att framstå som ett jävla psyko för att du helt plötsligt väljer å sluta prata me mig, du går tillbaka till att knulla runt för att försöka må liiiite bättre över dig själv (vilket du kanske gör för stunden, men det kommer efter - de vet du själv), du stänger av alla dina känslor för mig, du väljer alkoholen framför allt annat å säger att "nej, jag kommer aldrig å bli alkoholist!", du sumpar alla dina chanser till att bli den människa du sa till mig att du ville bli. Bara för att du inte orkar kämpa när det går emot.
Sorgligt. Jag vet inte, jag kanske gråter lika mycket för din skull som för att jag gick på alla dina lögner.
Jag vet inte. Jag vet bara att en dag kommer de här va över, och då kommer du bara va ett litet, litet minne som dyker upp nångång om året, om ens de. Och det kommer inte kännas ett skit i hjärtat längre.
Jag vill inte drömma om att han sitter där på sängen när jag vaknar, ber mig att ta honom tillbaka. Säger att han ångrar sig å mår skit, men att han sagt varit sant. JAG VILL INTE!! Låt mig vara, sköt ditt. Du har visat va du går för så håll dig borta. Den underbara människa jag en gång kände, han dog. Tyvärr, men de är sant. Och skulle de ske något otroligt mirakel å han kommer tillbaka igen, så kommer det inte hålla i sig. För att DU orkar inte de. DU är för svag.
De jag egentligen mår dåligt över är att han lyckades lura mig så jävla mycket, att han va en person å att han ville så mycket, för att sedan visa sitt rätta jag helt plötsligt. Det fattas medkänsla för andra människor i den kroppen.
Och du tror jag bryr mig om att du har sex med andra? Faktiskt inte. Jag trodde jag skulle bry mig mycket mer, men de gör jag inte. Du bad mig att lita på dig, att tro på dig. Blev arg när jag inte kunde/vågade. Sen bevisar du att du va kapabel till att göra allt de där du sa att du aldrig skulle kunna. Du är en sån svag människa.
Jag är starkare än såhär, jag har bara mina dåliga dagar. Dom kommer väldigt sällan nu, men när dom kommer så kommer tankarna. Det kommer att försvinna, ganska snart. Och med de så kommer DU att försvinna. För vad är du att sörja över? Du ljuger för din släkt om mig, du får mig att framstå som ett jävla psyko för att du helt plötsligt väljer å sluta prata me mig, du går tillbaka till att knulla runt för att försöka må liiiite bättre över dig själv (vilket du kanske gör för stunden, men det kommer efter - de vet du själv), du stänger av alla dina känslor för mig, du väljer alkoholen framför allt annat å säger att "nej, jag kommer aldrig å bli alkoholist!", du sumpar alla dina chanser till att bli den människa du sa till mig att du ville bli. Bara för att du inte orkar kämpa när det går emot.
Sorgligt. Jag vet inte, jag kanske gråter lika mycket för din skull som för att jag gick på alla dina lögner.
Jag vet inte. Jag vet bara att en dag kommer de här va över, och då kommer du bara va ett litet, litet minne som dyker upp nångång om året, om ens de. Och det kommer inte kännas ett skit i hjärtat längre.
Ett bevis på att jag borde lyssna mer på mig själv
Här kommer först beviset för att du inte alls tyckte jag va för tjock och att du tyckte synd om mig.
Och här är beviset till mig själv att jag borde lyssna på mig själv oftare (och att jag dessutom är väldigt klok hehe ;) );
"Men jag är osäker på om vi inte bara kommer att förstöra varandra mer än va vi kommer hjälpa varann å va bra för varann i längden .
Som jag sa till honom igår ; Ibland är inte de man vill samma sak som de som är bäst för en ."
En bit ur det här inlägget, den 9/3-08.
"Be inte krokodilen hjälpa Dig över floden."
Harry Martinsson
Full fart framåt
Efter att ha stått stilla och stampat på samma ställe ett bra tag, så va nog de här de bästa som kunde hända!
Jag har varit usel på att blogga nu, I know. Men så mycket har hänt både känslomässigt och annat, att jag helt enkelt inte orkat. Känner egentligen fortfarande inte för å blogga, men vill inte hamna efter alltför mycket ;) Trots allt skriver jag ju för min egen skull.
Att komma ifrån Stockholm har både varit bra och dåligt. Vi börjar med det dåliga eftersom jag from nu alltid försöker att väga upp det positiva i saker och ting ;)
Så det dåliga då:
- Jag förlorade nånting jag verkligen trodde på.
- Nätterna blir ensamna utan en famn att somna i.
- Jag tvingades att inse att allt (okej, kanske inte allt men mycket) var en stor lögn.
- Det är många som saknas i vardagen.
- Några har hamnat mittemellan.
- Tryggheten försvann (fast när jag tänker efter så trodde jag nog att jag va tryggare än va jag var).
- Den finaste människan jag kände förändrades till något sorgligt (och det allra värsta är att jag vet att han visade mig den sida han ville vara & bli. Och om nån av hans vänner läser de här; ni tycker säkert att jag är eller har varit hemsk mot honom, men ni ska veta att det inte har varit lätt för mig heller. Och ni tycker antagligen att han är mycket roligare nu utan mig, men jag är rädd att det kommer förstöra resten av hans framtid. Utan att hänga ut nån för mkt - så vill jag bara säga att en del av mig är orolig.)
- Vi behövde bli ovänner. Säger inte att det är en persons fel, det är bådas.
- Jag blev nån till och från som jag inte ville vara, av ren desperation.
- Vi har och kommer nog alltid ha förlorat kontakten med varann. De kanske hade varit bäst att vi aldrig blev tillsammans utan bara va vänner.
Och det braiga:
- Jag kan nu satsa på en trygg ekonomi och inte känna att varendra krona behöver gå till festandet.
- Jag har jobb, får dessutom jobba med roliga människor, framför allt söta Linn som jag inte umgåtts särskilt ofta med sen 1an på Nytorp :)
- Jag kommer snart att kunna skaffa en egen lägenhet igen!
- Jag har tagit tag i en massa som jag skjutit upp tidigare.
- Jag får vara i närheten av mina vänner igen.
- Jag har kommit min familj närmre och känt ett stöd jag inte känt på länge.
- Jag har kommit en bit på vägen med vad jag egentligen vill i livet.
- Jag lärde mig att älska och lita på nån på riktigt (även om det visat sig att B också varit otrogen och inte höll det han lovade så dyrt och heligt). Nu vet jag hur det SKA kännas åtminstone.
- Jag kan rida lika mkt som jag vill igen!
- Folk jag inte trodde skulle höra av sig, har visat sig vara några av de största stöden ♥
- Framför allt så har mina söta söta vänner visat mig hur riktiga kompisar ska vara och att dom har orkat me mig under alla dom här åren är för mig en gåta ;) NI ÄR BÄST!!! ♥
- Jag har massa planer för framtiden, och även om dom förändrades drastiskt när det tog slut mellan mig och Björn så tror jag att dom nya planerna är dom som är menade för mig.
- Jag lär mig hantera saker på ett sätt jag inte gjort tidigare och jag lär mig något nytt om mig själv varje dag.
- Nu kommer jag att kunna träffa den personen som verkligen är den rätte för mig, vilket jag inte kunnat göra ifall det inte tagit slut mellan oss.
- Nu kan vi båda leva det liv vi vill leva (även om det innebär att jag blir orolig över hur han lever sitt. Man slutar bara inte bry sig på 2 veckor för att de tar slut, inte jag i alla fall).
- Jag kommer förhoppningsvis kunna se tecknen på lögner och otrohet nästa gång.
- Allt går upp och ner från dag till dag, men i det stora hela överlever jag, skrattar, mår bra och ser framåt. Jag är helt enkelt starkare än jag tror!
Skulle väl kunna rabbla upp hur många positiva saker som helst, men nu orkar jag inte skriva fler ;) Jag är en bra bit på väg åt rätt håll i alla fall!
Har jobbat igår och idag med Linn, ska jobba med henne imorn också, vilket är sjuukt roligt! Hur kommer de sig att vi inte umgåtts mer under dom sista åren?
Imorgon ska jag till stallet och provrida en häst, kanske blir så att jag hjälper ägaren med den några dagar i veckan då hon e gravid. Jag är heeelt slut efter att ha flängt runt så mycket, men jag trivs! Det är här jag hör hemma. Jag kanske inte alltid kommer att stanna i Gävle, men just nu ska jag bygga upp allt här och se vart de slutar sen. Man vet aldrig vad som händer. En liten liten del av mig kommer kanske alltid hoppas på Björn, men den största delen av mig vet va han känner och är kapabel till, vilket gör att jag inser att det aldrig va meningen att de skulle va vi. Jag tror heller inte att jag skulle klara av å lita på honom igen eller vilja ge så mycket som jag gav honom.
Jag har sagt och gjort mycket dumt, mest av ilska och förtvivlan, men det gav mig också nånting; jag fick ur sanningen ur honom. Du har sagt att Björn, att du tyckte jag va för tjock, att du va tillsammans med mig för att du tyckte synd om mig. Jag vet att du ljög om båda sakerna. Du har också sagt att du aldrig va trogen mot mig, och det är mycket möjligt att de är sant. Men att du använder de för att såra mig, gör bara att jag inte kan bli lessen över det. Jag ställde upp på dig, hjälpte dig, tvingade dig att gå igenom de som va jobbigt för att du skulle få ordning på ditt liv, offrade nästan allt för dig och i gengäld va du otrogen. Vem av oss är det som är en dålig människa då och borde må dåligt över sig själv?
Jag vet hur sjukt det låter att ens en liten del av mig kan hoppas på nånting mellan oss - men de är bara för att jag vet vilken underbar, men vilsen människa han egentligen är. Jag tycker mest synd om dig Björn.
Det blev ett långt inlägg de här och jag beundrar er om ni orkat läsa allt. Men som sagt, jag skriver mest för min egen skull. En update kommer om helgen som varit. Måste bara fixa in bilderna på datorn och ta mig ork och tid till att skriva ;)
Och jag tänker inte bry mig om vad ni negativa människor tror ni vet om mig - jag vet motsatsen. Och det vet många andra också :) Jag kan inte tacka er nog sötnosar för att ni hela tiden finns brevid mig. Jag behöver aldrig känna mig ensam så länge jag har er! ♥♥♥"All eld slocknar, om man inte håller den vid liv."
moving on
Nu är det klart - jag ska gå vidare med mitt liv.
Han har gjort sitt val, och just nu är jag j*vligt förbannad över hur man kan "älska nån så mycket" och tycka att "det varit den bästa tiden i mitt liv" och sedan bara slänga bort det sådär, poff!
Det har kanske ganska mycket varit fråga om att han inte vill att jag ska göra något me nån annan. Men det skulle han nog tänkt på innan. All smärta, all förtvivlan har nu övergått till ilska. Men vad finns det att göra när han gjort sitt val?
Det är bara hårt att inse att jag hade rätt när jag sa att jag brydde mig mer, älskade mer, försökte mer.
Nu är jag klar för utgång. Tar bussen in till Emelie på Brynäs (heja Brynäs!) och där blir det lite förkrök för att sedan dra vidare till Slicken. Ooh yeah. Ikväll handlar det bara om att ha kul och göra vad vi känner för!
Han har gjort sitt val, och just nu är jag j*vligt förbannad över hur man kan "älska nån så mycket" och tycka att "det varit den bästa tiden i mitt liv" och sedan bara slänga bort det sådär, poff!
Det har kanske ganska mycket varit fråga om att han inte vill att jag ska göra något me nån annan. Men det skulle han nog tänkt på innan. All smärta, all förtvivlan har nu övergått till ilska. Men vad finns det att göra när han gjort sitt val?
Det är bara hårt att inse att jag hade rätt när jag sa att jag brydde mig mer, älskade mer, försökte mer.
Nu är jag klar för utgång. Tar bussen in till Emelie på Brynäs (heja Brynäs!) och där blir det lite förkrök för att sedan dra vidare till Slicken. Ooh yeah. Ikväll handlar det bara om att ha kul och göra vad vi känner för!
7 månader bortslängda. Bara sådär.
Hur ska vi kunna va vänner när det inte verkar som att ett enda ord du sagt varit sant?
Hur ska vi kunna va vänner när det inte verkar som att ett enda ord du sagt varit sant?
Kan man ha en sötare syster ?
Lillesyrran ska skriva nån slags uppsats eller nånting som hon ska läsa upp i skolan . Då har hon skrivit till mig när jag är 30 år ;) Läs :
* sara' eriksson säger:
du och jag elin vi är inte bara systrar.vi är även världens bästa vänner,och det är det som är så skönt, att man bara kan ringa och prata om allt.visst vi bråkar vi också.det är för att du är så hilma envis (jag med),men om du inte var det så skulle du inte vara den underbara människan som du är.jag kommer ihåg när du lärde mej simma i thailand.det var första gången vi var där.nu har vi vart på många resor sen dess.du vet när vi var på ibiza, bara du och jag.jag var 18 år och du 25. den resan kan man säga var lyckad.på dagarna låg vi och slappa i solstolarna och blev bruna.på kvällarna gick vi ut och festade och hade så himla kul.den resan betydde mycket.precis som allt annat gör.när du och jag är med varandra så blir det alltid kul även om vi bara kollar på tv, eller kollar på en film.
När jag var mindre så flyttade du runt mycket. det blev jobbigt ett tag eftersom du aldrig kom hem. men sen flyttade du hem och det blev precis som förr.vi hittade på roliga saker istället för att prata om roliga saker. Du ska veta att jag älskar och kommer alltid att älska dej lika mycket som 1000 M&M. Kärlek !
Det stora valet
Jag tittar på skärmen när jag ska skriva . Det är tomt . Ungefär lika tomt är det i huvudet. Så många tankar har snurrat runt i denna lilla hjärna under dom här 3 sista dagarna att hjärnan inte verkar kunna sortera bort saker längre utan har valt att bara ta en grävskopa och skyffla bort ALLT . Det sitter säkert nån fet liten gubbe på min hjärnas grävskopa och suckar över hur en sketen liten tjej kan må så dåligt p.g.a sånna småsaker .
Men för mig är det inte småsaker . För mig är det hela min värld just nu .
Jag hade det faktiskt bra förr . Jag hade en lägenhet , ett jobb , en medryttarhäst , mina katter , en fin tv , en rymlig soffa , en bekväm säng , min mormor och mina vänner runt omkring mig . Det enda jag inte hade va en pojkvän .
Och nu när jag har en pojkvän så har jag inget av det andra .
Jag har varit rädd för att visa mig svag . Precis som Emma skriver så blir man sårbar när man delar med sig av sina bekymmer . Nu orkar jag helt enkelt inte bry mig längre . Jag vill att ni ska veta , att den person ni trott varit stark - känner sig lika liten som ni gör . Och om nån skulle ha något emot mig och vilja skvallra om hur uselt jag mår över mig själv o.s.v - varsågod . Jag kan inte må sämre än vad jag gör nu .
Just nu lutar det åt att jag kommer hem redan ikväll . Jag orkar inte sitta ensam , lessen en kväll till .
Vill ni veta vad det mest komiska är ? Jo , att tidigare har mina kompisar kommit till mig för tips och råd om hur dom ska bete sig mot ragg , sina pojkvänner , blivande pojkvänner, ex , etc. Jag har faktiskt oftast haft råd att ge , även om dom kanske inte alltid funkat (alla e ju olika individer) . Och nu när jag själv sitter i den här sitsen så ser jag egentligen glasklart vad det är jag borde/måste göra för att kunna må bra igen . Så varför är det inte lika lätt att göra då ?
Jo - för att jag är rädd . Jag är rädd för att jag ska behöva inse att allting bara var lögner
(i det här förhållandet också) . Att jag varit korkad som gått på allt och trott att det ska bli bättre ( den här gången också ) . Jag är rädd för att återigen behöva inse att jag inte är hela världen för en person . Och jag är jätterädd för att behöva inse att jag inte är särskillt speciell , och att jag inte är värd att ändra sitt beteende för .
Jag är en nobody , en nolla . Jag har ca 30 läsare om dagen - så intressant är mitt liv . Jag kanske inte borde bry mig om hur många som läser min blogg , men det gör jag . Jag bryr mig för att den bevisar hur jävla tråkig jag är .
Jag har sagt det förr och jag säger det igen ; Jag kommer att bli en ensam gammal kärring med en papillonhund som mitt allt . Och vafan är det för mening med att kämpa hela j*vla tiden dårå ?! För mig är kärlek allt . Villkorslös kärlek .
Jag är lessen , men det är inte första gången jag känner såhär ( första gången jag sa det och menade det var när jag va 4 år , men det skrämde mina föräldrar så mycket att jag slutade säga det högt ) , och det är nog inte sista heller .
Jag vill inte leva det här livet längre .
Låt mig va me om en olycka , snälla ? Ta mig istället för nått stackars litet oskyldigt barn som har ett lyckligt liv framför sig !
Mitt liv va inte menat att bli lyckligt ...
Men för mig är det inte småsaker . För mig är det hela min värld just nu .
Jag hade det faktiskt bra förr . Jag hade en lägenhet , ett jobb , en medryttarhäst , mina katter , en fin tv , en rymlig soffa , en bekväm säng , min mormor och mina vänner runt omkring mig . Det enda jag inte hade va en pojkvän .
Och nu när jag har en pojkvän så har jag inget av det andra .
Jag har varit rädd för att visa mig svag . Precis som Emma skriver så blir man sårbar när man delar med sig av sina bekymmer . Nu orkar jag helt enkelt inte bry mig längre . Jag vill att ni ska veta , att den person ni trott varit stark - känner sig lika liten som ni gör . Och om nån skulle ha något emot mig och vilja skvallra om hur uselt jag mår över mig själv o.s.v - varsågod . Jag kan inte må sämre än vad jag gör nu .
Just nu lutar det åt att jag kommer hem redan ikväll . Jag orkar inte sitta ensam , lessen en kväll till .
Vill ni veta vad det mest komiska är ? Jo , att tidigare har mina kompisar kommit till mig för tips och råd om hur dom ska bete sig mot ragg , sina pojkvänner , blivande pojkvänner, ex , etc. Jag har faktiskt oftast haft råd att ge , även om dom kanske inte alltid funkat (alla e ju olika individer) . Och nu när jag själv sitter i den här sitsen så ser jag egentligen glasklart vad det är jag borde/måste göra för att kunna må bra igen . Så varför är det inte lika lätt att göra då ?
Jo - för att jag är rädd . Jag är rädd för att jag ska behöva inse att allting bara var lögner
(i det här förhållandet också) . Att jag varit korkad som gått på allt och trott att det ska bli bättre ( den här gången också ) . Jag är rädd för att återigen behöva inse att jag inte är hela världen för en person . Och jag är jätterädd för att behöva inse att jag inte är särskillt speciell , och att jag inte är värd att ändra sitt beteende för .
Jag är en nobody , en nolla . Jag har ca 30 läsare om dagen - så intressant är mitt liv . Jag kanske inte borde bry mig om hur många som läser min blogg , men det gör jag . Jag bryr mig för att den bevisar hur jävla tråkig jag är .
Jag har sagt det förr och jag säger det igen ; Jag kommer att bli en ensam gammal kärring med en papillonhund som mitt allt . Och vafan är det för mening med att kämpa hela j*vla tiden dårå ?! För mig är kärlek allt . Villkorslös kärlek .
Jag är lessen , men det är inte första gången jag känner såhär ( första gången jag sa det och menade det var när jag va 4 år , men det skrämde mina föräldrar så mycket att jag slutade säga det högt ) , och det är nog inte sista heller .
Jag vill inte leva det här livet längre .
Låt mig va me om en olycka , snälla ? Ta mig istället för nått stackars litet oskyldigt barn som har ett lyckligt liv framför sig !
Mitt liv va inte menat att bli lyckligt ...
Edit ;
Jag sitter alltså hemma själv - igen . Vart B är har jag ingen aning om .
Jag skulle aldrig kunna utsätta min partner för att dra iväg och inte säga vad jag ska göra . Framförallt inte om min partner är praktiskt taget ensam i en stoor stad , och inte har några nära vänner att luta sig emot när allt blir för tungt .
Men jag kanske är helt dum i huvudet som känner så ?
Jag skulle vilja prata med någon , men jag orkar samtidigt inte . Jag trodde att jag åtminstone skulle få veta vart min s.k. pojkvän håller hus ikväll . Alltför ofta oroar jag mig för att jag är den där blåögda idiotflickvännen som inte inser att hennes pojkvän är ute å hånglar upp andra tjejer . Det skulle inte vara omöjligt . Han har gjort det mot andra , så varför skulle han inte kunna göra det mot mig ? Framför allt när han har en sån himla tråkig flickvän .
Allt är åt helvete och jag vill inge mer ! Jag vill hem ! Hem hem hem ! Eller vill jag ens hem ? Jag vill inte vara nånstans . Jag vill inte ha mitt nuvarande jobb men jag vill inte ha ett annat heller . Jag vill inte va singel men jag vill inte må såhär över att vara i ett förhållande . Jag vill inte vara nånstans , jag vill inte va själv och jag vill inte ha sällskap .
Sånna här dagar önskar jag att jag va MODIG .
Jag skulle aldrig kunna utsätta min partner för att dra iväg och inte säga vad jag ska göra . Framförallt inte om min partner är praktiskt taget ensam i en stoor stad , och inte har några nära vänner att luta sig emot när allt blir för tungt .
Men jag kanske är helt dum i huvudet som känner så ?
Jag skulle vilja prata med någon , men jag orkar samtidigt inte . Jag trodde att jag åtminstone skulle få veta vart min s.k. pojkvän håller hus ikväll . Alltför ofta oroar jag mig för att jag är den där blåögda idiotflickvännen som inte inser att hennes pojkvän är ute å hånglar upp andra tjejer . Det skulle inte vara omöjligt . Han har gjort det mot andra , så varför skulle han inte kunna göra det mot mig ? Framför allt när han har en sån himla tråkig flickvän .
Allt är åt helvete och jag vill inge mer ! Jag vill hem ! Hem hem hem ! Eller vill jag ens hem ? Jag vill inte vara nånstans . Jag vill inte ha mitt nuvarande jobb men jag vill inte ha ett annat heller . Jag vill inte va singel men jag vill inte må såhär över att vara i ett förhållande . Jag vill inte vara nånstans , jag vill inte va själv och jag vill inte ha sällskap .
Sånna här dagar önskar jag att jag va MODIG .
Kära läsare
När man tror att kärleken blivit bättre , att man är överrens om hur båda vill ha det och att man är villig att ändra ett kanske inte fullt så kärleksfullt och normalt beteende - då är det mycket möjligt att man tror fel .
Helt plötsligt kan man kastas ut i verkligheten och abrupt få inse att ingenting egentligen har förändrats .
Inget förhållande är perfekt , det borde jag ha insett från första början . Hur gulligt allt än är när man träffas och även om man kanske verkar supergulliga utåt så är ingenting perfekt .
Ett sms kom till min mobil igår , när jag va så deppig att jag bara ville lägga mig ner och dö . Helt ärligt .
"Hur du än mår så finns jag här för dig å stöttar . Älskar dig så jävla mycket å jag vill bara att du ska må bra ."
Många kanske skulle bli superglad och känna att livet va värt att leva igen . Och det finns dom som tycker att jag är dum i huvudet som inte kände så .
Men direkt när jag läste det där sms'et så kände jag att de va lögn . Han kanske menade det när han skrev det , men när helgen kommer krypandes så tar också alkoholen och den sociala-personen över . Han får göra precis vad han vill , när han vill , hur han vill . Det har jag sagt och det står jag för .
I veckorna orkar jag ingenting . Jag kommer hem , duschar , äter , sover . Idag kom jag hem 19.10. Och det gör mig tydligen till en skittråkig flickvän .
Jag har gråtit idag . Gråtit av hemlängtan till alla mina söta vänner som ringer , sms'ar och kommenterar att dom vill att jag ska komma hem . Minst två personer har bett mig flytta hem igen . Jag har gråtit av smärta , frustration och besvikelse . Jag känner mig så otillräcklig . Och nästan mest när jag gråter . Det känns så patetiskt . Det enda som ekar i mitt huvud är "Sluta tyck synd om dig själv Elin . Det gör ingenting bättre ."
Jag kanske helt enkelt är för oduglig för att vara i ett förhållande ? Antagligen räcker jag inte till , och det har jag ju egentligen känt hela mitt liv : Jag är aldrig tillräckligt bra .
Helt plötsligt kan man kastas ut i verkligheten och abrupt få inse att ingenting egentligen har förändrats .
Inget förhållande är perfekt , det borde jag ha insett från första början . Hur gulligt allt än är när man träffas och även om man kanske verkar supergulliga utåt så är ingenting perfekt .
Ett sms kom till min mobil igår , när jag va så deppig att jag bara ville lägga mig ner och dö . Helt ärligt .
"Hur du än mår så finns jag här för dig å stöttar . Älskar dig så jävla mycket å jag vill bara att du ska må bra ."
Många kanske skulle bli superglad och känna att livet va värt att leva igen . Och det finns dom som tycker att jag är dum i huvudet som inte kände så .
Men direkt när jag läste det där sms'et så kände jag att de va lögn . Han kanske menade det när han skrev det , men när helgen kommer krypandes så tar också alkoholen och den sociala-personen över . Han får göra precis vad han vill , när han vill , hur han vill . Det har jag sagt och det står jag för .
Men är det fel att önska att han ska välja å spendera tid med mig ,
även om det innebär en hemmakväll med chips och film ?
även om det innebär en hemmakväll med chips och film ?
I veckorna orkar jag ingenting . Jag kommer hem , duschar , äter , sover . Idag kom jag hem 19.10. Och det gör mig tydligen till en skittråkig flickvän .
Jag har gråtit idag . Gråtit av hemlängtan till alla mina söta vänner som ringer , sms'ar och kommenterar att dom vill att jag ska komma hem . Minst två personer har bett mig flytta hem igen . Jag har gråtit av smärta , frustration och besvikelse . Jag känner mig så otillräcklig . Och nästan mest när jag gråter . Det känns så patetiskt . Det enda som ekar i mitt huvud är "Sluta tyck synd om dig själv Elin . Det gör ingenting bättre ."
Så nu kära läsare har jag en fråga
( som jag gått och funderat och funderat och funderat på , tills jag fick jätteont i magen .) :
Flytta hem eller inte flytta hem ?
( som jag gått och funderat och funderat och funderat på , tills jag fick jätteont i magen .) :
Flytta hem eller inte flytta hem ?
Jag kanske helt enkelt är för oduglig för att vara i ett förhållande ? Antagligen räcker jag inte till , och det har jag ju egentligen känt hela mitt liv : Jag är aldrig tillräckligt bra .
grattis fiina mormor !
Igår fyllde mormor 70 år !
Grattis sötaste , och hoppas att du hade ett kanon-party i himlen med nära och kära ( vilket inkluderar Bamse såklart . Ge honom en puss från mig . )
27/9-38
†
22/2-08
Jag älskar & saknar dig varje sekund !
Grattis sötaste , och hoppas att du hade ett kanon-party i himlen med nära och kära ( vilket inkluderar Bamse såklart . Ge honom en puss från mig . )
27/9-38
†
22/2-08
Jag älskar & saknar dig varje sekund !
Ni e bara för gulliga !
Det känns skönt att veta att man har så söta vänner som ni . Ni är helt underbara med era söta sms , kommentarer och samtal ! ♥ Det har varit väl behövligt kan jag säga ^^ Nu känns det som att jag kanske skulle kunna ta mig mod till att prata med Emma och säga hur jag känner . Det är nog bättre om hon hittar någon annan . Man ska inte må dåligt på jobbet , framför allt inte när det är skitlön och slitsamt utan fasta tider .
Och självklart känns det bra att känna sig stöttad av sina vänner , att man har dom i ryggen . Jag älskar er flera varv runt jorden och tillbaka ( som vi sa en gång i tiden ;) ) ! Men så fick jag också en tok-söt kommentar från en anonym person som
värmde hela vägen in i alla vrår av kroppen ;
Postat av: Och självklart känns det bra att känna sig stöttad av sina vänner , att man har dom i ryggen . Jag älskar er flera varv runt jorden och tillbaka ( som vi sa en gång i tiden ;) ) ! Men så fick jag också en tok-söt kommentar från en anonym person som
värmde hela vägen in i alla vrår av kroppen ;Har bara träffat dig 2 gånger, men det jag läser stämmer inte in på den Elin jag mötte. DU är värdefull och behövd vad du än tror om den saken.
Björn älskar dig och vi som känner honom ser hur förändrad han e efter att han träffa dig. DU är hans värld, hans ljuspunkt, utan dig e han inte lycklig, lita på honom när han bedyrar sin kärlek till dig för den e sann.... Alla har problem i sina liv, mer eller mindre, motgångar som känns som avgrunder. Men kom i håg att för varje negativ tanke du tänker om dig själv finns det en människa som tänker helt tvärtom och tycker du e toppen på alla sätt.
Patetisk nolla
Jag ser mig själv i spegeln och tänker,
"Fyfan vad Du är värdelös . Du kan inte ens stanna kvar på ett jobb bara för att det är tugnt . Du klarar inte av motgångar . Alla har motgångar men klarar av det ändå , alltså är det Dig det är fel på .
Gråter jämt gör Du också . Gråter så att Dina ögon blir rödsprängda , Ditt hår hänger livlöst och Ditt ansikte sväller upp och blir rött . Du ser tjock ut . Men så är Du ju tjock också . Och Du mår dåligt över att Du är tjock , men Du klarar inte av att göra nånting åt det . Värdelös är vad Du är . Inte bra på nånting .
Du har ingenting att gnälla över , det finns dom som har det MYCKET värre ! Så varför är Du lessen ?! Du vet inte ? Nehe , det låter ju bra . Folk lär ju tro att Du är helt körd i huvudet . Och det verkar dom göra också . Ingen vill lyssna på det Du har att säga . Ingen är intresserad . Det Du säger låter ju bara helt korkat . Och Du klarar inte av att visa världen vem Du är - egentligen - för det vet Du inte själv . Du vet inte vad Du vill och klarar inte av att satsa på något Du känner att Du vill heller . Helt värdelös . Du vet att genom att skriva det här inlägget så kommer folk bara tycka att Du är patetisk , vilket Du också är , men vart ska Du annars vända Dig ? Ingen har tid eller lust att lyssna på hur Du känner Dig .
Du är en värdelös flickvän . Man borde skämmas om man var som Dig . Du sätter alltid allting på prov och Du litar aldrig på varken Dig själv eller andra . Pinsamt . Och glöm inte ; Du är ju tjock också . Hur kan Du ens sätta på Dig dom kläder Du har ?! Hur kan Du tro att Din pojkvän vill stanna med Dig ? Det finns ju mycket snyggare tjejer som dessutom inte är helt störda - som Du .
Varför ser Du Dig själv i spegeln och tänker sånna här tankar ?! Du gör Din mormor illa . Din mormor som älskade Dig och var så stolt över Dig . Hur vågar Du ens såra henne genom att tänka sånna här saker om Dig själv ? Inte för att det inte är sant , det är klart att det är , men hur vågar Du tänka dom ?! Du har ingen respekt för andra .
Du vill ha närhet säger Du , en kram . Men det är inte vilken kram som helst som duger . Nejnej , Du vill känna att personen verkligen BRYR sig , men är du verkligen så dum att Du tror att nån gör det ?
Nej , en NOLLA är vad Du är . Tro inget annat . Du säger att Du mår dåligt , men tydligen inte tillräckligt dåligt för att visa det hela tiden . Du klarar ju av att skratta och gå till jobbet . Det innebär ju att Du inte kan må så dåligt som Du säger . Och Du gnäller över vikten men Du mår inte så dåligt att Du kräks upp det . Ynkligt .
Patetiskt att gnälla i bloggen också , men det är ju det enda Du klarar av att göra .
Ännu mer vidrigt är att Du tycker Dig själv vara helt värdelös ( vilket Du såklart är ) , men Du vågar inte göra slut på det . Du är för rädd vad andra ska tycka om Dig , att Du är feg . Men det gör dom ju redan !
Du borde sluta titta Dig i spegeln när Du bara ser sanningen . För Du är för värdelös för att klara av att höra den ."
"Fyfan vad Du är värdelös . Du kan inte ens stanna kvar på ett jobb bara för att det är tugnt . Du klarar inte av motgångar . Alla har motgångar men klarar av det ändå , alltså är det Dig det är fel på .
Gråter jämt gör Du också . Gråter så att Dina ögon blir rödsprängda , Ditt hår hänger livlöst och Ditt ansikte sväller upp och blir rött . Du ser tjock ut . Men så är Du ju tjock också . Och Du mår dåligt över att Du är tjock , men Du klarar inte av att göra nånting åt det . Värdelös är vad Du är . Inte bra på nånting .
Du har ingenting att gnälla över , det finns dom som har det MYCKET värre ! Så varför är Du lessen ?! Du vet inte ? Nehe , det låter ju bra . Folk lär ju tro att Du är helt körd i huvudet . Och det verkar dom göra också . Ingen vill lyssna på det Du har att säga . Ingen är intresserad . Det Du säger låter ju bara helt korkat . Och Du klarar inte av att visa världen vem Du är - egentligen - för det vet Du inte själv . Du vet inte vad Du vill och klarar inte av att satsa på något Du känner att Du vill heller . Helt värdelös . Du vet att genom att skriva det här inlägget så kommer folk bara tycka att Du är patetisk , vilket Du också är , men vart ska Du annars vända Dig ? Ingen har tid eller lust att lyssna på hur Du känner Dig .
Du är en värdelös flickvän . Man borde skämmas om man var som Dig . Du sätter alltid allting på prov och Du litar aldrig på varken Dig själv eller andra . Pinsamt . Och glöm inte ; Du är ju tjock också . Hur kan Du ens sätta på Dig dom kläder Du har ?! Hur kan Du tro att Din pojkvän vill stanna med Dig ? Det finns ju mycket snyggare tjejer som dessutom inte är helt störda - som Du .
Varför ser Du Dig själv i spegeln och tänker sånna här tankar ?! Du gör Din mormor illa . Din mormor som älskade Dig och var så stolt över Dig . Hur vågar Du ens såra henne genom att tänka sånna här saker om Dig själv ? Inte för att det inte är sant , det är klart att det är , men hur vågar Du tänka dom ?! Du har ingen respekt för andra .
Du vill ha närhet säger Du , en kram . Men det är inte vilken kram som helst som duger . Nejnej , Du vill känna att personen verkligen BRYR sig , men är du verkligen så dum att Du tror att nån gör det ?
Nej , en NOLLA är vad Du är . Tro inget annat . Du säger att Du mår dåligt , men tydligen inte tillräckligt dåligt för att visa det hela tiden . Du klarar ju av att skratta och gå till jobbet . Det innebär ju att Du inte kan må så dåligt som Du säger . Och Du gnäller över vikten men Du mår inte så dåligt att Du kräks upp det . Ynkligt .
Patetiskt att gnälla i bloggen också , men det är ju det enda Du klarar av att göra .
Ännu mer vidrigt är att Du tycker Dig själv vara helt värdelös ( vilket Du såklart är ) , men Du vågar inte göra slut på det . Du är för rädd vad andra ska tycka om Dig , att Du är feg . Men det gör dom ju redan !
Du borde sluta titta Dig i spegeln när Du bara ser sanningen . För Du är för värdelös för att klara av att höra den ."
Depprimerad och ensam
Vart ska jag börja ?
Kom hem från jobbet för ca 1 timme sedan , har avnjutit en lång , skön , efterlängtad dusch och nu hamnade jag här . Måste gå och köpa bröd till frukost men jag kände att jag behöver skriva av mig lite först . Hektisk dag på jobbet idag , som alla andra dagar . Jag kämpar och sliter men kommer aldrig ikapp tidsmässigt . Min kropp orkar helt enkelt inte och klockan tickar på alldeles för fort . Det är inte bara när man har kul som tiden går fort , utan också när man är stressad .
Det känns som att allt jag gör blir fel , jag glömmer saker och är helt enkelt sjukt virrig pga stressen . Varenda dag den här veckan har jag varit såå nära gråten . Jag känner mig värdelös , obetydelsefull och sjukt deprimerad .
En mening från Pussycatdolls låt "When I grow up" ekar i huvudet - "Be careful what you wish for 'cause you just might get it" . Just så känns de nu . Jag önskade det här , men nu känns det som att det bara är fel . Helt fel !
Man ska inte behöva känna pinan att gå till jobbet för att bara känna sig värdelös . Jag måste göra nått åt det här , men det är så svårt att prata med Emma .. Och varje gång jag försöker ta mod till mig så är hon trevlig , vilket gör saken ännu mer svårt .
Varför är jag så korkad att jag sätter mig i den här sitsen ?!
Det är ganska skönt å vara ensam idag faktiskt . Värre att jag kommer somna ensam , vakna med Björn vid min sida och behöva åka iväg till jobbet . Nee fyfan . Jag fattar inte hur Mia orkade me att jobba 6 dagar i veckan hela tiden . Inte när tiderna är så himla dåliga . Jag beundrar verkligen de ! Önskar jag hade mer av den orken .
Björn är på öl- och whiskeymässa ikväll med jobbet . Så himla kul för honom ! Han behöver få göra lite roliga grejer min baby . Världens bästa pojkvän , som jag förövrigt "firade" ett halvår med i onsdags ♥ Tyvärr orkade vi inte göra särskilt mycket utan vi åkte upp till Vällingby och käkade lite , sen köpte vi massa filmer och kikade på Pet Sematary 2 . Den va ju klart mycket bättre än 1an måste jag säga ;)
Nu har jag laddat upp med salta chipsskålen och tortilladip . Det är jag fan värd efter den här veckan ! Som inte är över än .. Blähää .
Förlåt för ett extremt gnälligt inlägg , men som sagt - jag var tvungen att skriva av mig . Önskar att jag hade mer ork till att skriva , det är en sån himla bra ventil den här bloggen .
Kom hem från jobbet för ca 1 timme sedan , har avnjutit en lång , skön , efterlängtad dusch och nu hamnade jag här . Måste gå och köpa bröd till frukost men jag kände att jag behöver skriva av mig lite först . Hektisk dag på jobbet idag , som alla andra dagar . Jag kämpar och sliter men kommer aldrig ikapp tidsmässigt . Min kropp orkar helt enkelt inte och klockan tickar på alldeles för fort . Det är inte bara när man har kul som tiden går fort , utan också när man är stressad .
Det känns som att allt jag gör blir fel , jag glömmer saker och är helt enkelt sjukt virrig pga stressen . Varenda dag den här veckan har jag varit såå nära gråten . Jag känner mig värdelös , obetydelsefull och sjukt deprimerad .
En mening från Pussycatdolls låt "When I grow up" ekar i huvudet - "Be careful what you wish for 'cause you just might get it" . Just så känns de nu . Jag önskade det här , men nu känns det som att det bara är fel . Helt fel !
Man ska inte behöva känna pinan att gå till jobbet för att bara känna sig värdelös . Jag måste göra nått åt det här , men det är så svårt att prata med Emma .. Och varje gång jag försöker ta mod till mig så är hon trevlig , vilket gör saken ännu mer svårt .
Varför är jag så korkad att jag sätter mig i den här sitsen ?!
Det är ganska skönt å vara ensam idag faktiskt . Värre att jag kommer somna ensam , vakna med Björn vid min sida och behöva åka iväg till jobbet . Nee fyfan . Jag fattar inte hur Mia orkade me att jobba 6 dagar i veckan hela tiden . Inte när tiderna är så himla dåliga . Jag beundrar verkligen de ! Önskar jag hade mer av den orken .
Björn är på öl- och whiskeymässa ikväll med jobbet . Så himla kul för honom ! Han behöver få göra lite roliga grejer min baby . Världens bästa pojkvän , som jag förövrigt "firade" ett halvår med i onsdags ♥ Tyvärr orkade vi inte göra särskilt mycket utan vi åkte upp till Vällingby och käkade lite , sen köpte vi massa filmer och kikade på Pet Sematary 2 . Den va ju klart mycket bättre än 1an måste jag säga ;)
Nu har jag laddat upp med salta chipsskålen och tortilladip . Det är jag fan värd efter den här veckan ! Som inte är över än .. Blähää .
Förlåt för ett extremt gnälligt inlägg , men som sagt - jag var tvungen att skriva av mig . Önskar att jag hade mer ork till att skriva , det är en sån himla bra ventil den här bloggen .
Den största lyckan i livet är övertygelsen om att vi är älskade -
älskade för dom vi är , eller snarare , älskade trots att vi är de vi är .
- Victor Hugo
älskade för dom vi är , eller snarare , älskade trots att vi är de vi är .
- Victor Hugo
3 röda rosor och en inbjudan
Här ligger jag och bloggar , fast det är det absolut sista jag borde göra . Har precis tagit en varm dusch ( kylan ute gör sig påmind även fast man är inne ) och borde prova ut nå kläder att ha tills ikväll . Björn är och handlar mat och alkohol , så ska vi in till stan ikväll för att träffa hans kompis som bor i Österrike men som är hemma på besök . Först blir det en sväng till Michel och hjälpa honom att sätta upp en hylla .
När jag kom hem i onsdag så mötte baby mig på centralen , med 3 stoora röda rosor i handen . Aaah , kan man annat än att smälta ? ♥
Angående inbjudan som rubriken lyder så är den till Linnéa . Det var så kul när vi skulle beställa fika tillsammans när jag va hemma och vi beställde exakt samma sak . Då skrattade hon i kassan ; "Har ni kanske varit kompisar för länge?"
Länge kanske vi inte har varit kompisar , men du e absolut en av dom kompisar som jag anser som mina bästa L . Och det kommer inte ändras . Jag ångrar så mycket jag sagt och gjort dig , och jag hoppas att du nångång kan förlåta mig och att vi kan åtminstone hålla kontakten . Och när jag läser din blogg om att du mår dåligt ( och jag vet att du är sån att om jag frågar dig om det så säger du bara att du kände så för tillfället och att du inte mår så dåligt som det verkar - för att du inte vill va svag . Men de är OKEJ att va svag för hur ska man annars kunna bli starkare ? ) så får det mig att må dåligt också , och därför hoppas jag att du tackar ja till min inbjudan att komma ner till oss över en helg och leka och bara göra sånt man mår bra av . När vi får våran lägenhet så har vi sovplatser , trots att det är litet :)
Självklart är ni andra också jättevälkomna , men jag tror att Linnéa är den som behöver det mest just nu !
Gammal kärlek rostar aldrig
( jag tror att han/hon som yttrade dom orden tänkte på vänskap och hade en vän som Linnéa )
När jag kom hem i onsdag så mötte baby mig på centralen , med 3 stoora röda rosor i handen . Aaah , kan man annat än att smälta ? ♥
Angående inbjudan som rubriken lyder så är den till Linnéa . Det var så kul när vi skulle beställa fika tillsammans när jag va hemma och vi beställde exakt samma sak . Då skrattade hon i kassan ; "Har ni kanske varit kompisar för länge?"
Länge kanske vi inte har varit kompisar , men du e absolut en av dom kompisar som jag anser som mina bästa L . Och det kommer inte ändras . Jag ångrar så mycket jag sagt och gjort dig , och jag hoppas att du nångång kan förlåta mig och att vi kan åtminstone hålla kontakten . Och när jag läser din blogg om att du mår dåligt ( och jag vet att du är sån att om jag frågar dig om det så säger du bara att du kände så för tillfället och att du inte mår så dåligt som det verkar - för att du inte vill va svag . Men de är OKEJ att va svag för hur ska man annars kunna bli starkare ? ) så får det mig att må dåligt också , och därför hoppas jag att du tackar ja till min inbjudan att komma ner till oss över en helg och leka och bara göra sånt man mår bra av . När vi får våran lägenhet så har vi sovplatser , trots att det är litet :)
Självklart är ni andra också jättevälkomna , men jag tror att Linnéa är den som behöver det mest just nu !
Gammal kärlek rostar aldrig
( jag tror att han/hon som yttrade dom orden tänkte på vänskap och hade en vän som Linnéa )
Gissa om jag blev nyfiken ? ;)
Tack i alla fall , du snälla anonyma person ! Ibland kan man behöva lite extra pepp från någon man inte känner så bra . Få känna att folk kanske inte alltid uppfattar en som den hemska person man känner sig som . Din kommentar blev som en extra liten kick till att öppna ögonen och inse att jag har kanske egentligen allt som jag behöver ; underbara vänner , bästaste Björn och massor av kärlek . Så tack , tack , tack allihopa !
Imorgon ska jag försöka ta mig mod . Verkligen . För är de något jag verkligen vill så är det att ha orken till att ringa mina söta friends och umgås med min bästaste pojkvän och njuta av livet !